Birgitta Ohlsson

5 snabba med Birgitta Ohlsson

FRAMGÅNG. Hon är trött på att ambitiösa kvinnor kallas för prestationsprinsessor, medan högpresterande män aldrig ses som ett problemI sin nya bok ger Birgitta Ohlsson den duktiga flickan revansch. Här berättar hon om balans och självkänsla, varför duktighet förtjänar högre status, och om att följa sin egen kanariefågel.

Vem: Birgitta Ohlsson, 41 år.
Gör: Riksdagsledamot för Liberalerna, f.d. demokratiminister och EU-minister.
Familj: Make och två döttrar, 6 och 2 år.
Aktuell: Med boken Duktiga flickors revansch.

1. Du säger att prestationskrav inte behöver vara en börda, att det även kan vara en positiv drivkraft. Är det en hårfin gräns?
Givetvis är det så. Och framförallt måste omgivningen vara mer lyhörd och skapa en rättvis spelplan för kvinnor. Det är lätt att bli sönderkörd. Och det är omöjligt att kunna konkurrera på lika villkor för kvinnor när vi samtidigt tar huvuddelen av ansvaret för hem, familj och barn. Kvinnor har inte ansvar för barn. Kvinnor tar ansvar för barn. Därför vill jag som politiker sträva efter att skapa en feministisk infrastruktur för arbetsmarknad och familj. Kvinnor måste fokusera mer på att vara duktiga för sin egen skull, inte andras, och också lära sig att hitta rätt nivå för rätt uppgift.

2. Varför har du skrivit en bok om det här?
Jag är trött på att ambitiösa kvinnor blir nedvärderade till prestationsprinsessor. Problemet är att alltför många inte får se resultat av sina hårda ansträngningar eller långa utbildningar, varken i plånboken eller i självkänslan. I småskolan var jag en typiskt tyst, blyg och snäll ”kuddflicka” som sattes mellan de stökigaste killarna i klassen för att lugna ner stämningen. Det är min mission att avslöja den trista flickroll som lärarens hjälpreda, en minimamma som servar killarna från förskolan resten av livet och de småpåvar som gynnas av detta system.

3. Varför existerar ens uttryck som duktiga flickor och prestationsprinsessor, när det inte finns något motsvarande ”smeknamn” för killar?
Exakt! Ingen har ju hört begreppet ”prestationsprins”. Högpresterande män ses aldrig som problem på det sättet. Det finns många krafter i samhället som inte gynnas av duktiga flickor och vill hålla tillbaka deras kraft.

4. Ibland kanske vi behöver tänka på att inte vara för duktiga, för att hitta balans?
I 1800-talets Storbritannien släppte man ner kanariefåglar i gruvorna för att skydda arbetarna. Om luften var öppen och klar sjöng fåglarna, men om syrehalten minskade blev de oroliga. Om gruvgasen blev för stark dog de. Precis så bör vår inre kompass fungera. När luften börjar bli kvav, så fortsätter vi tyvärr ofta i samma tempo. Se till att vara på en plats där din duktighet uppskattas, premieras och lyfts fram ordentligt. Oavsett om det handlar om relationer eller en arbetsplats. Lär dig att följa din egen kanariefågel!

5. Har du också några manliga förebilder när det gäller jämställdhet?
Många! Mannen är större än manssamhället, som författaren Eva Moberg brukade säga. Min egen pappa är en förebild som visade mig som barn att män både kan diska och diskutera och alltid respekterar kvinnor. Min make likaså. Och Bengt Westerberg har alltid varit en manlig pionjär, som jag gärna lyfter i jämställdhetsdiskussioner.