Foto: Tomas Carlgren
Foto: Tomas Carlgren

5 snabba med bloggaren Anna Rydne

AVFALLSSMART. Zero Waste och cirkulär ekonomi är inte bara för nördarna längre, storföretag inser jättevinsterna som det innebär och allt fler krogar och restauranger jobbar mot ett system där avfall snarast kan ses som en nyttoprodukt, i form av exempelvis kompost. Men hur funkar det för privatpersoner att leva på ett sätt som genererar så lite avfall och avtryck på miljön som möjligt? Bloggaren Anna Rydne vet. Med sin blogg Annas kemtvätt berättar hon om sin väg mot en zero waste-livsstil, som fyrabarnsmamma i stan.

Vem: Anna Rydne
Gör: Egna bloggen Annas Kemtvätt, fyrbarnsmamma och kommunikatör.
Vill: Inspirera fler till att ställa om till en klimatsmart livsstil.
Dröm: Drömmer om en värld utan plast och skräp.

 

1. Varför försöker du bli ett zero waste-hushåll?
Under årens lopp har jag sakta men säkert kommit till insikt om hur sjukt vårt konsumtionssamhälle är och vad det gör med vår miljö. Bara tänk på berget av elektronikskräp som blir resultatet av att vi konstant “måste” ha senaste mobiltelefonen eller en ny tv. Vart tar det vägen? Börjar man gräva i det, eller egentligen bara skrapa lite på ytan, blir man varse att enormt mycket hamnar (på mer eller mindre olaglig väg) i tredje världen. Och där står sjuåringar och bränner plast från gamla datorer och telefoner dagarna i ända för att komma åt lite metall som de kan sälja. Sedan blir de sjuka och dör när de är 12. Sådant där gör mig illamående. Jag har mer och mer börjat fundera på vart saker tar vägen när vi är klara med dem och det är väl egentligen det som har lett mig fram till zero waste-tanken. Jag har fyra barn och vill kunna se dem i ögonen. Och så vill jag lära dem att tänka ett steg längre, bortom butikshyllan. Som förälder har jag ett ansvar att lära dem att värna den enda planeten vi har.

2. Hur går det? 
Det är inte jobbigt att minska sitt avfall, men det krävs att man är beredd att ändra sina vanor. Jag är inte zero waste på alla områden, matförpackningar är till exempel svåra att undvika, men jag har i princip ersatt alla engångsartiklar med återbrukbara alternativ. Tygservetter och trasor istället för hushållspapper, menskopp istället för tamponger är några exempel. Dessutom har jag verkligen omfamnat second hand-marknaden. Second hand är grymt och minskar ens klimatavtryck enormt. Sedan ser jag förstås till att källsortera allt förpackningsmaterial och kompostera matavfallet. Det betyder att jag har dragit ner mitt brännbara avfall till ett minimum. Det tar flera månader för mig och mina barn att fylla en soppåse med osorterat avfall. Små saker räknas.

3. Vad vinner du på det här?
Den vanligaste frågan jag får är hur jag hinner med. Men som ensamstående heltidsarbetande fyrabarnsmamma sparar jag tid på det här sättet. Jag har alltid förbrukningsvaror hemma (tygblöjor, trasor, mensprodukter etc) så jag behöver inte ägna tid åt att handla och bära hem det. Jag behöver inte heller springa ut med en soppåse i tid och otid, och slipper en illaluktande sophink under vasken som läcker och kräver rengöring. Istället går jag en runda till återvinningen varannan helg och det är i princip all sophantering jag ägnar mig åt. Komposten är en annan sak. Att göra jord av matrester är fantastiskt. Det är nästan en religiös känsla att se och bidra till naturens kretslopp. Vad många glömmer bort är att jord också är en ändlig resurs. Det kan ta tusen år för naturen att skapa ett par centimeters jordmån. Därför tycker jag att det är vår skyldighet att återföra komposterbart material till naturen istället för att skicka det till förbränning.

4. Hur ska samhället göra för att ställa om, som du?
Det finns starka monetära krafter i samhället som motverkar en hel del miljövänliga lösningar, men samtidigt är det positivt att många stora företag gör satsningar på mer klimatsmarta lösningar, till exempel kring förpackningar, textil och transporter. Problemet är bara att utvecklingen inte går tillräckligt fort när den sker uteslutande på frivillig basis. Jag tror att vi måste ha en kombination av lagar, i stil med de länder som förbjudit plastpåsar och andra engångsprodukter i plast, och någon form av extra skatt på icke miljövänliga produkter och material, för att på det viset driva utvecklingen snabbare framåt. Samtidigt tror jag starkt på individuella gräsrotsintiativ. Att leva klimatsmart smittar. Min ambition med min blogg Annas kemtvätt är att visa att det verkligen inte är så krångligt att minska sitt klimatavtryck. Jag har fått fantastiskt fin respons från mina läsare. Många svenskar vill leva mer miljövänligt men behöver tips och råd och inspiration för att komma igång. Samhället skulle kunna underlätta för att det blir så. I Norge får föräldrar till exempel kommunala bidrag för inköp av tygblöjor. Det tycker jag vore något att ta efter här i Sverige.

5. Återvinning eller zero waste, hur ser framtiden ut?
Zero waste kan definieras på olika sätt. I sin strängaste form betyder det att ens livsstil måste generera absolut noll avfall, vilket är nästintill omöjligt att uppnå för en människa som lever i en modern miljö. En mer tillåtande definition av zero waste innebär ett slutet kretslopp där en använd produkt kan dekonstrueras och bli något nytt. Denna typ av cirkulär ekonomi är absolut något att eftersträva. Jag uppskattar i princip återvinningstanken. Sedan får ju gärna hela tillverkningskedjan vara klimatsmart för att det ska bli någon riktig poäng.

I framtiden önskar jag mig en värld utan plast. Visst har plasten gjort nytta på vissa områden, till exempel inom sjukvården, men jag tycker att plast är ett slarvigt påkommet material, ett hafsverk för att tjäna pengar helt enkelt. Jag är övertygad om att det går att utveckla andra mer klimatsnälla material med minst lika bra egenskaper.

 

Zero waste enligt Anna

För mig handlar zero waste om att göra hållbara val, att källsortera och att minska mitt klimatavtryck så mycket som jag bara orkar och kan. Vissa dagar går det mindre bra, andra bättre. Så är det för alla och det är viktigt att poängtera att zero waste inte är någon tävling, annars skulle man kunna ge upp här och nu. Faktum är att en person måste dö för att kunna uppnå fullkomligt noll avtryck på den här planeten. Vi andra som går runt här och lever skapar alla någon form av avfall, hur mycket vi än kämpar för att stoppa skräpet vid tröskeln. Om inte annat så tappar vi hår, klipper våra naglar och ömsar skinn. Och få av oss går runt helt nakna till vardags, vilket innebär att vi är inbegripna i någon form av textilt kretslopp som förr eller senare blir skräp. Vi äter, reser, tänder lampan och tvättar oss. Vi får diverse utskick i brevlådan hur mycket vi än stoppar reklam eller digitaliserar vår post. Vi går på toaletten, tar mediciner och printar utskrifter på jobbet. Det moderna livet är helt enkelt inte Zero Waste i bokstavlig mening. Men man behöver inte ge upp bara för att verkligheten ser ut så.

Taggar: | | |