• Att skriva under annat namn dämpar prestationsångest, även om pseudonymen Arne Dahl blivit mer av ett varumärke än ett gömställe. Deckare

    Att skriva under annat namn dämpar prestationsångest, även om pseudonymen Arne Dahl blivit mer av ett varumärke än ett gömställe.

  • "Deckare skapar det oväntade inom ramarna för det väntade. Men jag försöker även lämna någonting där ingenting brukar bli kvar."

  • Jans första kriminalserie om specialenheten A-gruppen, blev en stor succé och en följetång i elva delar. De har idag översatts till 30 språk. Deckare

    Jans första kriminalserie om specialenheten A-gruppen, blev en stor succé och en följetång i elva delar. De har idag översatts till 30 språk.

  • Andra kriminalserien följer polisstyrkan Opcop, en hemlig enhet inom Europol som handskas med hur öppnare gränser förändrar Europas brottslighet. Deckare

    Andra kriminalserien följer polisstyrkan Opcop, en hemlig enhet inom Europol som handskas med hur öppnare gränser förändrar Europas brottslighet.

  • "Deckare kastar oss rakt in i helvetet, men vi vet hela tiden att det inte slutar så. Vi kommer alltid fram till ljuset, och en lösning."

Deckaraktuella Arne Dahl orsakar skräck, och botar rädsla

SPÄNNING. Jan Arnald är en miljonsäljande kriminalförfattare, men ett okänt namn.
Av 30 titlar är 23 skrivna under pseudonymen Arne Dahl, däribland den uppmärksammade deckarsviten om A-gruppen. Med nya boken Utmarker inleder han det första kapitlet i en ny serie, och en berättarstil som skiljer sig från det vi har sett hittills.

– Jag började bli lat. Mitt sätt att berätta har alltid varit fritt, och det passar mig lite för bra. Det var dags för mig att bryta mönster nu, säger Jan Arnald.

Han gjort sig ett namn, eller åtminstone en pseudonym, som en skicklig intrigvävare och språkkonstnär, med rutinen av den som producerar ungefär två romaner om året. Ändå kom Utmarker, bok nummer 30, att ge nytt fäste för gammal prestationsångest.

– Jag är ute på betydligt mer osäker mark nu. Min berättarstil ligger så nära min identitet, och folk förväntar sig att få en viss sak. Det gav mig faktiskt skrivkramp i början.

Utmarker är mer av en psykologisk thriller, avskalad från författarens utvikningar och sedvanliga ovanifrån-perspektiv. Bantad på karaktärer får läsaren istället se allt genom ögonen på endast en person. Han beskriver skiftet i berättarteknik som att gå från att filma scener uppifrån en kran, där en svepande kamera ger historien överblick, till en skakig handkamera på marken.

Att skriva ful kultur fint 
Men det är fortfarande Arne Dahl, noga med att aldrig underskatta läsaren och lätt präglad av en ängslig perfektionism för detaljer. Med pampig bakgrund som fil.Dr och litteraturkritiker, en gång handplockad av Horace Engdahl för att driva kulturtidskriften Artes, är Jan Arnalds kriminalserier ovanliga. Kioskvältare präglade av – för genren – osedvanliga inslag av epos.

– Jag tror inte att människan är enhetlig, vi behöver kultur från alla flanker. Chicklit kan göras precis lika bra som tung prosa. Jag försöker röra mig mellan många nivåer, pendla från en rak actionscen till en komplicerad psykologisk.

Han säger att anhängare av den så kallade finlitteraturen ofta avfärdar deckaren som en banal konstform utan litterärt värde, medan de som förespråkar populärkultur bedömer böcker med ambition som svårlästa eller tråkiga.

– Men jag tror inte på den skiljelinjen, de går att kombinera betydligt mer än vi tror. Jag ruckar aldrig på genrens struktur, men gärna på allt annat! Det jag har svårast att acceptera är att deckare måste ha en lösning, medan annan litteratur får sluta ouppklarat och leva vidare i läsaren.

Men vissa element, som mysterium och ledtrådar, krävs fortfarande i en genre som bygger på snabbläsning och spänning, tillägger han.

– Deckare skapar det oväntade inom ramarna för det väntade. Men jag försöker även lämna någonting där ingenting brukar bli kvar. Ett nästan öppet slut. Mördaren kanske åker dit, men var han så ond som vi trodde?

Skräck som optimistisk genre
Med två hyllade kriminalserier bakom sig, den ena elva böcker lång (“Jag hann inte bromsa i tid”), och en tredje i produktion, tillbringar Jan en påtagligt stor del av vardagen med att djupdyka i sadistiska mord och mördarens tankevärld.

– Ibland när jag skriver ensam ute på vischan om natten händer det faktiskt att jag skrämmer mig själv, och då vågar jag knappt gå utanför dörren. Men det är en bra temperaturmätare!

Han är inte tyngd av de mörka världarna, trots att berättelserna är djupt samhällsförankrade och speglar brott i tiden.

– Vi lever i oroliga tider, i en värld som ofta är grym och orättvis, där många är rädda. Jag tror att deckare fyller en samhällsfunktion i att kanalisera den skräcken. Här får vi skipa rättvisa, vi får en lösning.

För deckare må kasta oss rakt in i helvetet, förklarar han, men vi vet hela tiden att det inte slutar där.

– Det är 200 sidor, eller ett halvår i livet, och sedan kommer vi ut i ljuset. För mig är deckare en optimistisk genre. Ett hopp.

Vem: Jan Arnald, alias Arne Dahl.
Vad: Kriminalförfattare.
Familj: Gift med Sara Arnald och två vuxna döttrar.
Känd för: Böckerna om A-gruppen och Opcop.
Okänd för: Fyra barndeckare och sju titlar under eget namn.
Aktuell: Med boken Utmarker, den första romanen i en ny kriminalserie.
Mer info: Hemsida, Facebook, Twitter, Instagram

Jans bästa boktips
1. James Ellroy: Den stora tomheten – världens kanske bästa deckare, men inget för loj och lättsam sommarläsning.
2. Roslund & Hellström: Tre sekunder – när deckare blir så mycket mer än deckare.
3. Gabriel Garcia Marquez: Krönika om ett förebådat dödsfall – extremt spännande, extremt exakt, extremt originell.
4. Caitlin Moran: Konsten att vara kvinna – den allra roligaste formen av feminism.
5. Virginia Woolf: Mot fyren – en av världens främsta vemodiga klassiker.