• Nao skapades av företaget Alderbaran för att kunna spela robotfotboll, men används nu till exempel  som hjälpmedel för autistiska barn.

    Nao skapades av företaget Alderbaran för att kunna spela robotfotboll, men används nu till exempel som hjälpmedel för autistiska barn.

  • - Dels skapar vi robotar med två armar för att det är evolutionen. Det är helt enkelt bäst. Men dessutom gör vi det för att de lätt ska kunna härma människor, säger Danica Kragic.

    - Dels skapar vi robotar med två armar för att det är evolutionen. Det är helt enkelt bäst. Men dessutom gör vi det för att de lätt ska kunna härma människor, säger Danica Kragic.

  • Danica-gragic-robot-sapir-6

  • Än så länge är många robotar både för dyra och för stora, men utvecklingen går framåt.

    Än så länge är många robotar både för dyra och för stora, men utvecklingen går framåt.

  • Danica Kragic

    Danica Kragic och hennes följeslagare Nao.

  • Danica-gragic-robot-sapir-4

  • Danica-gragic-robot-sapir-2

  • Vi reagerar på saker som påminner om barn, och det är därför lätt att få känslor för de små robotarna.

    Med sin barnliknande uppsyn är det lätt att få känslor för Nao.

Danica Kragics empatiska robotar

REPORTAGE. Empatiska robotar som är människans högra hand. Robotforskaren Danica Kragic forskar på hur robotars ettor och nollor blir till känslor för att de fullt ut ska kunna interagera med människor. 

När den animerade familjefilmen Big Hero 6 hade premiär i slutet av 2014 blev den genast en succé, och belönades också med en Oscar för bästa animerade film. En av hjältarna, den stora Michelingubbeliknande roboten Baymax, är av underbarnet Tadashi programmerad att förbättra hälsan i världen. Förenklat kan man säga att hen har empati inprogrammerat i sitt lilla chip. Tar man ut chipet kan Baymax få helt andra egenskaper, beroende på vem som programmerar det nya chippet. Att robotar skulle kunna få en liknande roll i vår värld känns långt borta, men fiktionen ligger närmare verkligheten än vad vi kanske tror. För att de ska kunna få den där rollen krävs dock att de kan interagera med oss på ett sätt som känns naturligt, de måste få känslor – precis som Baymax.

– Om robotar inte kan känna av människors känslor och agera utifrån dessa, så kommer de inte kunna hjälpa oss fullt ut, säger KTH:s robotforskare Danica Kragic.

Baymax är visserligen en animerad mysrobot, men hens sätt att reagera på människors känslor ligger inte långt ifrån den forskning som Danica sysslar med – att faktiskt få robotar att reagera på känslor. Hon använder roboten Nao som ett bra exempel. Han kan hjälpa autistiska barn i deras utveckling eftersom de har svårt när människor ständigt byter ansiktsuttryck. De gillar hans stela ansikte. Men för att han ska kunna hantera barnen måste han känna av när de blir rädda, eller glada, berättar Danica.

– Idag kan robotar läsa av ansiktsuttryck och ord för att kunna reagera på människors känslor. Men det är ett osäkert system eftersom det till exempel är väldigt svårt till och med för människor att läsa av ansiktsuttryck. I framtiden tror jag att vi kommer ha ett litet armband som är kopplat till roboten, som den kan läsa av och reagera efter, säger hon.

Vems känslor?
För att en robot ska ha känslor måste dess programmering bygga på en stor mängd data, där urvalet kommer påverka hur roboten blir. Danica menar att det därför är viktigt att en så blandad grupp människor som möjligt utvecklar robotarna, för att de ska spegla världen så gott det går. Men att försöka efterlikna någon perfekt människa handlar det inte om. De flesta av oss har till exempel fördomar baserade på ålder, kön, hudfärg, ursprung eller något liknande, även om vi i stor utsträckning jobbar på att inte agera utifrån dem.

– Eftersom de här sakerna trots allt spelar roll i vår värld, kommer det spela roll även för robotar, säger Danica. Vi forskar ju fortfarande på människans psyke, så det är en utveckling både för robotar och människor.

Ingen dystopi
I och med att AI, eller artificiell intelligens, inte längre bara är en populärkulturell referens utan en del av vår värld har också många frågor kommit upp. Kommer robotar ta våra jobb? Kommer vi bli den lägre stående varelsen? Kan de ta över jorden om de blir smartare än oss? Tänk om vi skapar en robot som är så människolik att den kan utveckla sig själv att bli ännu smartare och i det långa loppet inse att vi är lägre stående och försöka utrota oss? Danica vet hur frågorna formuleras men menar att det fortfarande inte finns en enda robot i världen vars ”kropp” är överlägsen människans. Vi skulle redan nu kunna använda oss mycket mer av robotkraft, men det skulle i dagsläget inte vara lönsamt, menar hon. Och det handlar inte om att de kommer ta våra jobb, de kommer ge oss möjligheten att skapa nya. Så om vi hårdrar tanken om hur det kan komma att bli i framtiden; om robotar alltså kan få känslor, kan de då också få åsikter?

– Jo, absolut, säger Danica. Robotar ska inte ses som ett hot mot oss. Vi ska se på dem som en hjälp. Allt handlar om vad man baserar deras kunskapsdatabas på, men då spelar det såklart roll vem som skapar databasen. Det är därför det är så viktigt med mångfald.

Vem: Danica Kragic
Gör: Proffessor på KTH i datalogi, arbetar med datorseende och robotik
Mer info: kth.se