• Lisas böcker är baserade på de trafficking-fall hon följt under årens som journalist.

  • I en av sina tidigare fackböcker, Skrivbordskrigarna, lyfter hon hur extremister utnyttjar internet.

  • Autografpennan redo - Snart landar bok nummer 5 i butik.

  • Lisa Bjurwald

    "Den allmänna bristen på civilkurage stärker min inställning"

Lisa Bjurwald: Med berättelsen som vapen

SAMHÄLLE. Under 22 års tid har journalisten och författaren Lisa Bjurwald till stor del granskat extremhögerns framfart i Europa. Med berättelsen som vapen driver hon en ständig kamp för att synliggöra samhällets mest utsatta, och i skuggorna rasar alternativmedia. För Sapir berättar Lisa om samtidsskräck, sin nya bok, och barnen vi inte bryr oss om.

Vem: Lisa Bjurwald, 38 år.
Gör: Journalist, författare och ny chefredaktör på Författaren. Delägare i Medievärlden och Blankspot.
Tidigare: Har skrivit fyra böcker varav tre på tema rasism och näthat. Bland meriterna även ledarskribent på DN och SvD samt expert i regeringens utredning om främlingsfientlighet. Nyss hemkommen från USA, där hon under våren har bevakat hotet mot pressfriheten under Trump.
Aktuell: Med nya boken Ta min hand i september.

När Lisa Bjurwald lämnade Medievärlden i fjol fick hon en ny röst. År av faktainsamling och grävande journalistik paketerades i hård pärm, och såldes under titeln Tills bara aska återstår. Det blev hennes skönlitterära debut. Boken baseras på en reportageserie om trafficking som hon tidigare gjort för SvD och tyska Der Spiegel, nu en bister verklighet förklädd som spänningsroman.

– Jag försöker använda den kunskap jag samlat som reporter, men översätter mitt journalistiska berättande till fiktion och bygger spänning för att hålla läsarens intresse, säger Lisa.

Som flitig expert på främlingsfientlighet har hon tidigare gett ut tre fackböcker på ämnet; God dag kampsyster, Europas skam och Skrivbordskrigarna. Men medan facklitteratur sällan blir kioskvältare, är suget stort efter skönlitteratur baserad på verkliga händelser.

– På det här sättet kan jag skildra viktiga och aktuella samhällsfrågor på ett sätt som når ut till betydligt fler, menar hon.

Från Nigeria till Värmland
Tills bara aska återstår är därför en annorlunda bok, och hade troligtvis marknadsförts som “samtidsskräck” om en sådan genre hade funnits. Historien skaver på det sätt som en obekväm sanning oftast gör, från brinnande flyktingförläggning till korrumperad lokalpolis.

Det utlovade spänningsmomentet levereras i form av en mordutredning, som tar vid när två kvinnor hittas stympade och brända vid Klarälven. Lisas huvudkaraktär, Rebecka Born, är specialpolis inom terrorism och organiserad brottslighet. Samhällsfrågan på agendan är trafficking, och vi följer bland annat en ung kvinnas väg från Nigeria till Värmland.

– Historien är både högaktuell och tyvärr helt sann. Den bygger på mängder av djupintervjuer med trafficking-offer och en hemligstämplad polisutredning från ett verkligt fall jag arbetade med.

Barnen vi tappade bort
I höst kommer uppföljarboken Ta min hand. De två hör på många sätt ihop, men nu skiftar Lisa fokus till nätpedofiler på Darknet, och de flyktingbarn som faller offer för sexhandeln.

– Varje dag försvinner mängder av barn i Europa – och ingen söker efter dem. Det är obehagligt hur mycket mer vi bryr oss när ett blont barn försvinner, om 40 svenska dagisbarn saknades skulle det vara en nationell katastrof.

EU:s polisorgan Europol beräknar att fler än 10 000 barn har försvunnit efter att de korsat gränsen till Europa. Ensamkommande är ofta beroende av människosmugglare och många utnyttjas och tvingas till prostitution för att betala längst vägen. Deras röst blir sällan hörd.

– I brottsrapportering läggs alltid stort fokus på förövarna; vem som hotade, vem som ligger bakom dåden… Mina böcker handlar om offren. Jag tycker det är intressantare att lyfta de som oftast blir osynliggjorda.

Syftet är att visa hur tydligt polariseringen av “vi och dom” växer fram i takt med flyktingströmmarna över Medelhavet.

– Jag vill förmänskliga utlänningar. Så fort vi hör ´flykting´ framför ‘barn’ slutar vi att lyssna. Men hur känner jag om det är mitt barn på Darknet? Min dotter som fraktas runt Europa som boskap?

Varför har du valt att ta kampen mot högerextremister?
– Jag har lärt mig för mycket för att inte ta kampen. Vi som bevakar de här frågorna lever med dem hela tiden. Till slut inser man att något är fel i världen, och hur lite vi gör åt det. Jag läste precis att en rasist mordhotade två 12-åringar på en buss i Uppsala, utan att någon på bussen ingrep. Den allmänna bristen på civilkurage stärker bara min inställning ännu mer, jag känner betydligt mer förakt för personerna på bussen än för rasisten.

Hur lyckas du behålla framtidshoppet?
– Det tappade jag för länge sen! Världens mäktigaste demokrati väljer Trump som ledare, i Sverige fortsätter folk att rösta på SD och extremismen sprider sig över Europa. Klart man blir uppgiven, men det är väl också därför som jag väljer att synliggöra orättvisorna. Jag vet av erfarenhet att du inte kan samtala fint och öppet med nazister, det enda motstånd som fungerar är att höja rösten och säga ifrån, och det gör jag för att kunna leva med mig själv.

Sex snabba:

Är objektiv journalistik död?
– Nej.

Vad läser du i sommar?
– Allt om det antika Rom.

Vad skulle du aldrig läsa?
– Deckare. Generellt allt som medvetet skriver om mord och tortyr i underhållningssyfte.

Guilty pleasure?
– Sociala medier. Jag har sett till att vi inte har internet på kontoret, men jag gömmer min mobil en bit ifrån skrivbordet och smyger iväg och läser då och då.

Tror på?
– Resandets roll för att förstå andra kulturer.

Karriärmål?
– Framåt!

Ta min hand beräknas landa i bokhandeln i september. Debutromanen Tills bara aska återstår har nyss släppts i pocket.