mönster
Illustration: Sofia Josephsson.

Varför ska vi göra som den Japanska blåsfisken?

FILOSOFI. I varje hörn av verkligheten finns ett mönster. De binder samman världar, rätar ut, delar upp och delar in. Gatstensläggning, rader av träd, frukostrutiner, maktstrukturer, molnformationer och favoritplaggets sömnad. Mönster. Överallt. För vissa är de bara en del av helheten, för andra blir de detaljer som tar plats och sticker ut. För vissa ger de trygghet och sinnesro, för andra stör de en omtyckt, upprorisk oordning. Och ibland är de hela skillnaden för en arts överlevnad.

Så är det för den lilla japanska blåsfisken som forskare uppmärksammat på havsbottnen utanför Japans kust. Den är tolv centimeter lång och vackert fläckig med en uppstudsig underkäke. Med sina små fenor skapar den runda formationer av perfekta mönster på bottnen, runt två meter i diameter. Med exakt precision swishar de fenorna så att sanden yr och landar precis där de vill ha den. De plockar bort skräp som stör det visuella intrycket och låter arbetet ta tid. När formationen är klar simmar damerna förbi och beskådar mästerverket, funderar och väljer till slut den hane som i deras tycke gjort det vackraste mönstret. Forskare vet fortfarande inte vad honorna baserar sina val på, tycke och smak är som bekant svårt att förklara. Men allt hänger på mönstret.

Hur är det då med oss människor? Hänger inte även vår överlevnad på mönster? Eller kanske snarare på vår förmåga att förändra de mönster vi blivit så vana vid? Konsumtionsmönster, sociala strukturer, ekonomiska system, kultur etc. etc. Om vi bara ställer oss på huvudet ett tag, så kommer faktiskt allt se annorlunda ut. Nya mönster i de redan existerande kommer bli tydliga och kanske underlätta för oss att se nya vägar. Tänk på blåsfisken en stund. Gå sen ut och skapa lite nya mönster, om inte för att förändra världen, så åtminstone för att göra den lite vackrare.

Taggar: | | |