• Mühlrad

    "Jag insåg att mina lärare hade haft fel hela tiden. Jag var inte långsam, jag behövde bara få lära mig på mitt eget vis." Foto: Marcus Rönne

  • På grund av sin dyslexi ser Jacob mönster på tangenterna när han komponerar. Foto: Marcus Rönne

  • Mühlrad

    Jacob är 2017 års stipendiat av Micael Bindefelds Stiftelse. Foto: Marcus Rönne

  • Mühlrad

    Han ser sitt kommande verk om Förintelsen som ett musikaliskt vittnesmål. Foto: Marcus Rönne

  • Mühlrad

    Foto: Karl Gabor

Musikundret Mühlrad tonsätter Förintelsen

TALANG. Som tonåring kämpade Jacob Mühlrad med dyslexi och kunde knappt klockan. Idag är Jacob en högt eftertraktad kompositör och tonsättare, både i Sverige och utomlands. Tack vare en trasig synt upptäcktes den klassiska musikvärldens nya supertalang. Nu är han fullbokad fram till år 2020, men hans främsta fokus är på en föreställning om Förintelsen, som är Jacobs sätt att hedra sin avlidna morfar.

Jacob Mühlrad är en av Sveriges yngsta kompositörer inom modern klassisk konstmusik. Men hans musikaliska resa har trotsat alla odds, och vägen till framgång har präglats av slumpen.

Ända sedan barndomen har Jacob kämpat med läs- och skrivsvårigheter. De flesta lärare var övertygade om att han inte ville lära sig, och var lat. Först vid 12 års ålder fick diagnosen dyslexi.

När Jacob var 14 år kom den stora vändpunkten, när han en dag började leka med tangenterna på sin systers synt. Själv hade han aldrig spelat något instrument, han hade ju så svårt att lära sig nya saker. Men plötsligt kom det ut en massa melodier.

– Det var då jag insåg att mina lärare hade haft fel hela tiden. Jag var inte långsam, jag behövde bara få lära mig på mitt eget vis.

Jacob började ta privatlektioner av en pianolärare. Den första läxan var att öva på ett kort musikstycke som pianoläraren spelade upp. Att läsa noter fanns inte på kartan för Jacob, men när läraren gick ut i köket hörde hon plötsligt Jacob repetera stycket – direkt från minnet. Jacob hade ett väl utvecklat gehör, och fortsatte i rekordsnabb takt att memorera olika klassiska verk.

– Det kändes helt naturligt, som att jag förstod ett språks grammatik, utan att behövda studera det.

Rekordsnabb utveckling
Ett par år senare blev Jacob inbjuden att spela piano på en glöggfest, där flera av gästerna var stora musikälskare. Han hade memorerat ett känt klassiskt verk, men blev nervös och fick blackout. Desperat började han improvisera med en egen komposition, och höll tummarna för att ingen skulle märka vad som gått snett. Missödet visade sig vara en lyckoträff. Bland gästerna fanns tonsättaren och kompositionsprofessorn Sven-David Sandström, som blev förbluffad och erbjöd sig att ge Jacob privatlektioner.

Sedan gick allt i lavinfart. Jacobs debutverk sattes upp på Kungliga Operan 2012, och han blev den yngsta kompositören som någonsin fått sitt verk framfört på den legendariska scenen. Jacob behärskade fortfarande pianot bättre än noterna, så musiken fanns inte nedskriven, utan bara i Jacobs huvud. Han löste det genom att själv spela upp sin komposition under tre föreställningar. Det fick Jacob att inse att det var hög tid att lära sig läsa och skriva noter.

– Även om jag älskade Bach, Chopin och Beethoven ville jag inte bara spela andra kompositörers verk. Jag ville kunna skriva ner mina egna kompositioner så att andra musiker kunde spela mina.

Sorg som går i arv
Han har sedan dess skapat verk för musiker ur Kungliga filharmonikerna och Sveriges Radiosymfoniker, Berwaldhallen och Sveriges Radiokör. Hans musik har framförts på Carnegie Hall och han har beställningar ända fram till år 2020. Men hans mest personliga verk är det han jobbar med just nu; som har arbetsnamnet Elegy – ett fiktivt musikaliskt samtal mellan honom och hans avlidna judiska morfar.

– Han var den enda i sin familj som överlevde Förintelsen. Hans föräldrar, syskon, hans första fru och deras barn – alla blev mördade.

Att tillägna musikverket till sin morfar, är Jacobs sätt att komma närmare honom och försöka förstå vad som hände under tiden morfaderns tid i Auschwitz och Bergen-Belsen under andra världskriget.

– Även vi som är tredje generationens överlevare behöver bearbeta det här fruktansvärda traumat. Tyvärr verkar vi inte ha lärt oss något av historien.

Jacob hoppas att verket om hans morfars tid i koncentrationslägren, ska påminna oss om att det ohyggliga som hände då, är högaktuellt än idag. Han tror att konst och musik påverkar samhällsutvecklingen och vill använda sin kreativitet för att bidra till ett bättre samhälle.

– Musik är en väldigt viktig kraft. I den kan vi mötas oavsett vilken kultur vi kommer ifrån eller vilken religion vi tillhör. Ljudet av musik kan också utlösa hormoner, och få oss att både känna lycka och sorg. Det är livets största mirakel för mig.

Jacob Mühlrad, 25.
Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm.
Bakgrund: Utbildad kompositör vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London och Gotlands tonsättarskola.
Utmärkelser: 2017 års stipendiat av Micael Bindefelds Stiftelse, vars ändamål är att främja kulturprojekt som berättar om Förintelsen. Kompositionsstöd från Anders Wall för att komponera verk för Kungliga Filharmonikernas solocellist Johannes Rostamo.
Aktuell: Med verket Tsurah, som uruppförs på föreställningen Words, den 13–15 maj på Konstakademin i Stockholm. Samt med verket om Förintelsen som har premiär på Berwaldhallen i oktober.

3 godbitar ur CV:t
1. “Reflection of the female beauty ideal” för violin, cello och slagverkare, uruppfördes december 2013 på National Portrait Gallery i London.
2. “An Echo of Memoriea”, som framfördes av Staffan Scheja, på Konstakademin i februari 2015.
3. “Silent Prayer” för stråktrio och solofagott med musiker från Sveriges Radios symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna, framfördes på Berwaldhallen 28 januari 2016, komponerat delar av Silvana Imams album Naturkraft.

Taggar: | | | |