• Till vänster: “Solace” från Sea Art: an aesthetic convergence”, Sydney 2013. Foto: Sharyn Cairns

Jacqueline Fink stickar glädje i storformat

INTERVJU. Okunskapen är min största lycka, säger Jacqueline Fink som stickar enorma objekt med lika enorma stickor för att ge livet riktning.

De jättelika maskorna bildar en mjuk väv av fin, ospunnen merinoull. Kläder, konst, terapi eller glädje? För Jacqueline Fink är hennes skapelser allt i ett, och för att förstå storheten i det enorma vill hon få nära kontakt med sina kunder. Berätta, prata, lära känna och låta de lära känna henne. Hon sköter allt hemifrån, väljer ut den finaste ullen från hälsosamma får direkt från uppfödarna i Nya Zeeland och jobbar sju dagar i veckan. Men det går inte att sluta nu, även om det kräver en del av resten av familjen.

– Vi är inlindade i ull här hemma, men jag är 42 år gammal och måste ta min chans. Jag vill visa mina barn att även om de skulle vara med om en förlust så har de redan allt de behöver för att vända livet till något stort.

Bytte bana
Hon är egentligen utbildad jurist, men insåg efter studierna att hon var obekväm med att behöva begränsa sig och passa in i yrkets mallar. Hon bestämde sig för att lägga ner karriären och istället hjälpa sin man i hans Hugo Boss-butiker.

– Jag blev butiksansvarig i en av butikerna och det var där jag först kom i kontakt med merionoullen. Det hände något när jag kände den fantastiska kvalitén, berättar hon.

När de tre barnen kom i tät följd valde Jacqueline att bli mamma på heltid, eftersom Australien inte erbjuder samma möjligheter till föräldraledighet som Sverige, och familjens anhöriga bodde för långt bort för att kunna hjälpa till.

– Jag gick helt in i att bli världens bästa mamma och utvecklade en hemsk stress och nervositet. Mitt psyke klarar mycket, men fysiskt blev det för tungt för kroppen. Dessutom drabbades min mamma en dödlig sjukdom.

Från svart hål till hela världen
När det var som värst både för Jacqueline och för hennes mamma, pratade de mycket. Mamman berättade att det enda hon ångrade i livet var att hon inte utnyttjat sin potential till fullo. Jacqueline såg det stora svarta depressionshålet framför sig och insåg att hon inte kunde låta sig själv trilla ner, att hon var tvungen att vända om och göra något som fick henne att må bra. Och så fick hon ett plötsligt behov av att skapa.

– Jag kan inget om teknikerna bakom hantverk eller fin konst, men jag lät bli att lägga mig i och följde bara min instinktiva känsla att jag behövde få kreera. Och så hörde jag en mörk röst i sömnen som sa att jag skulle sticka. Stort. Jag låter kocko när jag berättar det, men det är sant.

Rösten kom till Jacqueline natten då hon trodde hon skulle säga hej då till sin mamma, men istället fick veta att mamman skulle få en dubbel lungtransplantation. Idag mår både mamma och Jacqueline bra, och den där mörka rösten har fått stor betydelse för välmåendet. Hennes enorma stickade objekt är nu spridda i tidningar, bloggar, magasin och gallerier världen över och hon har hittat ett sätt att hantera livets upp- och nedgångar.

– För mig är det terapi att få röra vid materialet, att få skapa något som jag vet att det finns ett behov av. Varken mer eller mindre. Och när människor säger att de upplever ett lugn när de ser grejerna blir jag väldigt glad, då är det ju inte bara jag som mår bra av det.

Vem: Jacqueline Fink

Gör: Genom sitt företag Little Dandelion skapar hon plagg, konst och inredningsdetaljer av ospunnen merinoull, med enorma stickor. Ullen kommer från väl utvalda uppfödare i

Nya Zeeland, som inte använder sig av Mulesing.

Mulesing: Sedan 2010 arbetar Nya Zeeland med att uppmana uppfödare att undvika Mulesing, en process som innebär att hud skärs bort från fåren för att undvika att flugor lägger ägg i hudvecken.

Det är alltså inte olagligt i nuläget, men de flesta uppfödare har valt bort den plågsamma metoden.

Mer info: littledandelion.com

Taggar: | | |