• "Den här skivan är det bästa jag har gjort", säger Maia om Vacker och ful, sitt första album på svenska.

  • På loftet i Maias 1700-talshus vid Mälaren samlas piano och gitarrer i hemmastudion. hirasawa

    På loftet i Maias 1700-talshus vid Mälaren samlas piano och gitarrer i hemmastudion.

Maia Hirasawa: Perfektionisten som blev Big in Japan

MUSIK. Hon upptäcktes som körsångerska i Hello Saferide och debuterade som soloartist 2007, blev Årets Nykomling på P3 Guldgalan året därpå och gjorde sedan snabb karriär.
Tio år, fem album och en internationell succé senare föredrar Maia Hirasawa fortfarande intima livespelningar framför stora skivsläpp. Och med låtar på engelska och japanska har hon blivit en av våra svenskaste röster.

Vi hittar Maia Hirasawa en kort grusväg från E20 strax utanför Stockholm, på en gammal äppelgård från 1700-talet vid kanten på Mälaren. Här skriver hon låtar i studion på loftet, lämnar tvillingarna på dagis och äter på den lokala afghanska restaurangen. Det vill säga, när hon inte är popstjärna i Tokyo.

Talang, ångest och genombrott
I höstas släppte hon sitt första album på svenska, Vacker och ful, som i dagarna följdes upp med nya singeln Kärleken. De folkliga melodierna och personliga texterna är desamma, men på sitt hemspråk, svenska, kommer hon nu ännu närmare.

– Jag ville att albumet skulle kännas “här och nu”. Idag har musik så mycket pålägg och snygga produktioner att man lätt tappar närvaron. Jag tycker att jag är bättre på scen än på skiva och en stor del av skivan är liveinspelad.

Skivan blev en snabb hit, men bakom kritikerhyllningar och en stark fasad brottas Maia med den prestationsångest som blommar upp i arbetet inför varje skivinspelning. För medan hon älskar små scener och intima spelningar, tär de stora produktionerna på energin. Skivinspelningarna är därför lite av ett nödvändigt ont. Någonting hon måste göra för att få stå på scen.

– Den här skivan är det bästa jag har gjort, men jag är väldigt sällan nöjd och får kämpa mycket med självförtroendet. Jag började sjunga så sent och jag levde länge med tanken att jag bara hade flyt. Att jag egentligen inte var tillräckligt bra.

Det är också varför hon, mitt i en nyblomstrande artistkarriär, valde att dra sig undan och flytta till Tokyo 2010 – en trygg tillflyktsort tack vare sin japanska pappa och ett andra hem jämte uppväxten i Sollentuna.

– Jag insåg att någonting var fel. Plötsligt betalade folk stora summor för konsertbiljetter och förväntningarna på mig ökade. Jag blev för stressad och kunde inte längre njuta av att göra musik. Till slut var jag så nära att gå in i väggen att jag behövde en paus.

Och så försvann hon. Slog sig ner på andra sidan jorden och i flera månader gjorde hon ingenting. Tills en japansk producent, utan att veta att hon var i landet, kontaktade Maias svenska skivbolag om hon ville göra musiken till en reklamfilm. Det ville hon, och samma producent blev snart hennes manager. Sen gick allt väldigt fort.

– Plötsligt hade jag två stora hits och gav ut album i Japan. Men nu var det roligt igen, jag fick börja om och det fanns inga förväntningar på mig.

Big in Japan
En parallell karriär växte fram i Japan, där västerländsk musik sist såg sina glansdagar på 1990-talet. Idag är en övervägande majoritet av musiken inhemsk, med sparsamma inslag från Korea. Att Maia är halvjapan tror hon var avgörande för att låtarna gick varma på Tokyos trendigaste radiostationer, och såldes som mobilsignaler.

– Fast för dem är jag inte japan för fem öre, skrattar hon. På två sekunder ser de på mitt kroppsspråk och tonläge att jag inte kommer därifrån. Och mina låtar uppfattas fortfarande som annorlunda eller svenska – fast jag sjunger på japanska!

Hon beskriver den musikbranschen i Japan som minutiöst organiserad och serviceinriktad – här känner hon sig alltid otroligt väl omhändertagen. Publiken är mer blandad än i Sverige; businessmän, ungdomar, en mamma med sin dotter… Och det är väldigt respektfullt, tillägger hon. Konsertbiljetter är dyra i Tokyo och man kommer för att verkligen ta in spelningen, och inte för att dricka öl eller prata med polarna.

– Japaner är mer ”fans” än bara publik, och jag har fått mycket kärlek därifrån. Jag får större självförtroende när jag är där, och känner mig fri att experimentera och göra vad jag vill. Vi är lite mer ängsliga i Sverige.

Ingen av Maias största hits från Japan finns heller i Sverige. Förutom språket har de starka drag av det typjapanskt studsiga och glada soundet, som gör det svårt att få de två karriärerna att gå ihop.

Nya kraft, oroliga tider och miljölåtar
Idag har hon sin bas i huset på äppelgården och pendlar inte längre som en tok mellan kontinenter, även om hon fortfarande jobbar mycket i Tokyo. Tillbaka i den svenska musikindustrin satte hon nya musikmål; den här gången om att må bra.

– Jag kände fortfarande av lite gammal ångest när jag gjorde nya skivan, och det gjorde mig sur. Men jag lär mig mer och mer att vara stolt och nöjd över det jag gör. Jag vill inte gå runt med en klump i magen. Jag ger mig inte: det ska gå att ha ett kreativt yrke och må bra.

Tillsammans med den nya musiken och kommande Sverigeturné har hon engagerat sig mycket i musik med ett större syfte. Bland annat gjorde hon en cover på Let it snow till förmån för människor på flykt i julas, och i somras uppträdde hon på gratiskonserten Energisymfonin; Göteborg energis hållbarhetskonsert där artisterna tolkade grafer över stans energiförbrukning.

Jag är orolig för vad som händer i världen just nu, och ibland känner jag mig maktlös. Men jag har insett att jag kan bidra genom musiken; med låtar som har ett budskap som berör människor. Och om jag som artist kan nå ut med till fler än gemene man kan är det ju fantastiskt.

Vem: Maia Hirasawa, 36 år.
Gör: Sångerska, kompositör och multiinstrumentalist.
Familj: Maken Jesper och tvillingarna Ebbe och Lise, 5 år.
Aktuell: Nya singeln Kärleken som släpptes 10 februari och vårturné med albumet Vacker och ful.

Taggar: | | |