Professor Carl Folke om biosfären, människan och konsten

GURU. Professor Carl Folke är föreståndare för Beijerinstitutet, Kungliga Vetenskapsakademien samt grundare och vetenskaplig chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Han är just nu aktuell med utställningen ’Speglingar om människan och biosfären’ samt ’Biosfärens mönster’ på Svenskt Tenn i Stockholm.

Varför konst och vetenskap? Fokus ligger på effektivitet och för lite på kreativitet, fokus ligger på snabba lösningar och för lite på eftertänksamhet och långsiktiga lösningar. Att föra samman konst och vetenskap ger utrymme för eftertanke, för balans mellan effektivitet och kreativitet, och kan fungera som en katalysator för nyfikenhet, förnyelse och innovation.

Två utställningar som väver samman konst och vetenskap öppnar samtidigt i mitten av april i Stockholm. ’Speglingar Om Människan och Biosfären’ på Raoul Wallenbergs torg, Nybroplan och ’Biosfärens Mönster’ på Svenskt Tenn, Strandvägen. Båda belyser biosfärens betydelse för en blomstrande framtid för mänskligheten – biosfären – det tunna yttersta skikt runt vår jord där det finns liv. Mänskligheten är en del av biosfären, inbegripna i den och utvecklas med den. Sociala förhållanden, hälsa, kultur, demokrati, frågor om säkerhet och även överlevnad är sammanvävda med det globala ekologiska systemets dynamik i ett världsomfattande panorama av beroenden och möjligheter.

I ’Speglingar Om Människan och Biosfären’ presenteras ett axplock av foton och texter från boken med samma namn, från en och samma punkt på en ö i Stockholms skärgård, och kompletterade med musikcitat. Fotokonst, vetenskap och musiktexter smälter samman och avspeglar resiliens – förmågan att leva med och utvecklas med förändring, förväntad eller överraskande. Resiliens handlar om att vända kris till möjlighet, och om att hitta vägar till ett bättre liv för människor i samspel med vår planet och dess gränser. Det är också centralt i utställningen ’Biosfärens Mönster’ där ett klassiskt Joseph Frank skåp omvandlats till en resilienssymbol och där fyra konstnärer tolkat begrepp och insikter från vår tvärvetenskapliga forskning om hållbar utveckling.

Vi går utmanande tider till mötes, spännande tider, nästan som en renässans, en ny upplysningstid. Insikten ökar om att människan är en del av biosfären, att det inte handlar om att rädda miljön, utan om vår egen framtid. Det är hög tid att koppla samman vår egen utveckling med biosfärens kapacitet att upprätthålla den. Nya möjligheter öppnar sig!

Välkomna att reflektera över detta samspel, om människan och biosfären, om konst och vetenskap, och förundras.