redaktionen-feminism-sapir-1

Så ser den nya feminismen ut

JÄMSTÄLLDHET. Bara en av fyra svenskar kallar sig feminist. Resultatet från Yougovs nya undersökning slog oss lika oväntat som en örfil lagom till Internationella kvinnodagen. Samtidigt skyltar vi med att ha världens första feministiska regering, går och ser suffragetter på bio och tycker att delad föräldraledighet är det självklaraste som finns.

Varför då 75 procent inte vill ställa sig bakom en rörelse som bygger på jämställdhet mellan könen, tål att spekuleras i. Kanske har feminismen blivit så förgrenad att vi inte längre vet vad det är vi ställer oss bakom. Kanske är det lättare att kalla sig jämställdist och undvika nervösa ord som patriarkat och könsnormer. Kanske lever den stereotypa 70-talsbilden av en stridslysten och manshatande radikalfeminist kvar, och kanske vill vi inte verka jobbiga och stridslystna. Kanske vill vi inte bränna BH och pengar på bål.

Alla feminister är inte arga. Men när kvinnorna i ett av världens mest jämställda länder fortfarande tjänar 13,2 procent mindre än män, utgör 39 procent av statliga chefer och får 66 procent av mäns pension, kan det kännas ganska motiverat att bli arg. Ilskan föder också handlingskraft, får oss att kavla upp ärmarna när vi ställs inför orättvisor och trubbiga politiska direktiv.

En vanlig kritik mot dagens feminism är att den inte är enig. Och det stämmer. Feminismen spretar. På dagens barrikader står inte längre bara rödsockorna. De står där, och i sin fulla rätt, men kampen företräds också på många fler sätt än vi tidigare har sett. Av unga tjejer på nätet, av bolagsstyrelser, rockstjärnor, präster, komiker – och Leonardo Di Caprio. Feminismen ägs inte av någon ideologi, och däri ligger också dess styrka. Det är i debatten vi kan gå framåt, och det är i mångfalden vi hittar vägar att relatera.

Två saker är viktigt här. Det ena är att inte hämma framfarten, försöken och entusiasmen till feminism, genom att skuldbelägga och attackera varje initiativ som inte blir exakt rätt.

Det andra är att våga flytta uppmärksamhet även till det positiva; de insatser och projekt som faktiskt ger resultat och tar oss i rätt riktning. Framåt.

Sapir gillar

1. studenter på Sahlgrenska Akademin som nu sätter upp en feministisk version av Askungen.

2. I mars lyfte FN det svenska initiativet Tacka nej, Rättviseförmedlingens uppmaning om att män ska säga nej till att delta i helmanliga paneler och jurygrupper. Uppropet, sprunget ur att 80 procent av experter i nyhetsmedia är män, lanseras nu i världens största hållbarhetsinitiativ UN Global Compact under namnet Panel Pledge.

3. Jämställdhetspodden

Taggar: | | |