• Sandra arbetar i en kollageteknik där små stickade bitar byggs ihop till tredimensionell couture. Foto Calle Stoltz

  • "Mina plagg är otroligt personliga för mig, jag måste jag ha dem nära hela tiden", säger Sandra. Foto: Erik Lindvall

  • Nystat; från uppmärksammade kollektionen "Body Skin Hair". Foto Calle Stoltz

  • Queen of knits! Foto: tv Annika Aschberg, th Ola Bergengren.

  • Efter en tids paus tog Sandra Backlund upp det egna skapandet igen i våras. Foto: Erik Lindvall

  • Sandras kopparklänning under modefestivalen Hyères i Frankrike. Foto: Rene Habermacher.

  • Det långsiktiga och fysiska hantverket skapar en kontrast till den snabba och trendstyrda marknaden. Foto: Erik Lindvall

  • Avantgarde med Klädnypor. Foto: Ola Bergengren.

  • "För att bevara hantverket måste vi hitta sätt där det känns relevant och nutida." Foto: Erik Lindvall

Sandra Backlund – Med stickorna mot strömmen

SLOW FASHION. Med sina handstickade och skulpturala plagg har designern Sandra Backlund hittat en ny kontext för gammalt hantverk. I gränslandet mellan mode och konst visar hon värdet av en medveten produktion, där färre plagg får ta längre tid.

Vem: Sandra Backlund, 42.
Familj: Sambon Ante och sönerna Sixten, 5, och Elis, 2.
Bor: Solna, Stockholm.
Gör: Modedesigner och konsthantverkare.
Aktuell: I utställningen Swedish Fashion & Design Stories på Form/Design Center i Malmö.

Hon har stickat för Louis Vuitton, visat sina intrikata 3D-silhuetter på Paris Fashion Week, och draperat glossiga uppslag i magasin som Vogue, Nylon och i-D. Men i en värld som snurrar allt fortare har Sandra Backlund tagit sig fram genom att sakta ner. En gång utvandrad från Umeå, angriper hon den blixtsnabba modebranschen med en norrlännings lugn.

– Jag försöker leva lite utanför trender och masskonsumtion. Det kräver såklart tålamod; ibland tar det mig flera månader att göra en tröja. Men jag hoppas kunna påverka genom att visa en annan vision; där plagg får växa fram med eftertanke.

Ur stickorna växer kläder som snarast liknar bärbar konst. Plagg i tredimensionella och svulstiga former som byggs för hand av garn och tråd, med inslag av klädnypor, koppartråd och människohår. Plagg som varit tongivande för den starka hantverkstrend som växt fram på designscenen efter millenniumskiftet.

– Mode är en väldigt speciell kulturyttring, och för att kunna bevara hantverket måste vi hitta sätt där det känns relevant och nutida. Även ur miljösynpunkt; i slutänden kan vissa saker inte kosta 39 kronor.

Långsam stickning på impuls
I Sandras värld av kontraster är det noggranna arbetet känslostyrt och impulsivt. Ibland slumpartat. Mängder av små stickade bitar byggs ihop till ett lapptäcke av couture som hon kan förstora, förminska och förändra. Och det finns ingen förutbestämd plan.

– Plaggen växer fram medan jag stickar, och jag ångrar mig tills det inte finns någon tid kvar att ångra mig längre. Jag vet aldrig vart de kommer sluta, förrän jag slutar.

Och eftersom den fysiska processen tar så lång tid måste kläderna få ett liv som är längre än en säsong. Både av praktiska skäl, och för själen de får.

– Mina plagg är otroligt personliga för mig, medan jag jobbar måste jag ha dem nära hela tiden. De är mitt blod, min mat… jag lever i princip med dem vid köksbordet.

Men det är också ett liv som kan tära. Ett liv där nätter går åt till att räkna ändlösa radband av maskor. Dagar när värken i fingrarna inte försvinner. Och veckor av omsorgsfullt handarbete som plötsligt blir fel och måste nystas upp.

Utanför upptrampade stigar
När allt fler designföretag blir generalister, går Sandra sin egen väg. Det är en smal väg, men en där hon får utrymmet att bemästra sitt hantverk.

– Jag har alltid tyckt att designers måste få arbeta under en viss frihet. Men med det kommer också ett ansvar för hur vi skapar nya saker till en värld som redan har allt.

Hon ser att en del av lösningen vore att varje designer istället kunde fokusera på att utveckla det som just de är bäst på.

– Vi ska hinna så mycket idag, men alla behöver inte göra ”lite av allt”. Det skapar en hets där man varken hinner reflektera eller arbeta igenom saker ordentligt. Ibland är folk är så upptagna av att leva upp till imagen av en modedesigner att de glömmer att vara en.

Ett perfekt scenario vore istället att de varumärken som är bäst på väskor (eller jeans eller parfym), bara gjorde det. Och samlade all expertis under samma tak för att utveckla kunskapen ytterligare.

– Jag vet att det är ett gammaldags sätt att tänka, men jag tycker inte att man måste hitta allt man behöver i en och samma affär. Det enorma utbudet blir bara förvirrande och leder till att vi köper mer än vi behöver.

Frihet under ordning
Det långsiktiga och fysiska hantverket får representera en motvikt till den snabba och trendstyrda konsumtion som hon valt bort.

– Eftersom jag balanserar mellan mode, hantverk och konst har jag ett större utrymme att tänja på gränserna och utforska andra aspekter inom de olika världarna. Jag tycker inte alltid att mina plagg är estetiskt snygga, det är inte den aspekten jag jobbar utifrån. De kan få fylla ett annat syfte.

Det kan vara ideologiskt eller feministiskt. Något som kan uttrycka identitet. Precis som i konst blir kroppen främst en fysisk startpunkt; en form som kan bära upp plagg som lika gärna förvränger som förskönar. 

Hennes kreationer figurerar också ofta i konstsammanhang, och några hänger i säkert förvar i samlingarna på Röhsska och Nordiska museet. Prisbelönta och hyllade; summan av en karriär som till slut började gå lite för bra, och lite för lätt.

– Det var såklart fantastiskt att få röra sig fritt mot strömmen, jag kunde i princip göra vad jag ville och hade aldrig kniven mot halsen. Men efter ett tag blev det någonting hämmande. Jag hittade inte balansen och behövde en paus från hela Sandra Backlund-grejen.

I några år gick hon ett steg tillbaka; fick barn, tog en anställning (sitt livs första) som stickdesigner på Gant. Testade ett liv under mer ordnade former. Tills i våras, när hon bestämde sig att återvända till det egna skapandet.

– Jag vet inte riktigt vad det blir nu, men jag gillar ovissheten, förklarar hon. – Jag leker med tanken på att lämna mode och göra ett renodlat konstprojekt i samma medium. Det har aldrig handlat om kollektioner för mig, jag ser allt jag gör som en enda lång följetong.

Taggar: | | | | | |