• Smith Thell

    Smith & Thells debut är en modern hippiesaga på tamburin, med slokhattar och budskap om en bättre värld.

  • För Maria och Victor blev debutplattan en kanal för att bearbeta barndomsärren och våga känna.

  • smith thell

    Paret har redan vunnit pris som Bästa Rookie på prestigefulla Denniz Pop Awards, med bland andra Max Martin i juryn.

  • smith thell

    "De riktigt djupa såren har på sytts igen med den här plattan", säger Maria. "Jag har mindre ont nu."

  • Smith Thell

Skivaktuella Smith & Thell gör folkpop till terapi

I BLICKFÅNGET. Hyllade folkpop-duon Smith & Thell har blivit en snabb snackis för sitt glada country-sound med tunga budskap. Som låtskrivare till andra artister, däribland Darin, ligger de redan bakom ett dussin platina-singlar. Med debutalbumet Soulprints tar de nu steget in i rampljuset, och blottar samtidigt en kraftig sorg. – Vi vill visa att det är okej att känna.

Vilka: Maria Jane Smith, 27, och Victor Thell, 26.
Vad: Folkpop-duon Smith & Thell. Skriver och producerar även musik åt ett flertal andra artister.
Var: Södermalm i Stockholm.
Aktuella: Med debutalbumet Soulprints, och turné hösten 2017.
Mer info: Hemsida, Facebook, Instagram, Spotify.

 

Hon stod på scenen, han i publiken.

– Hon var så sinnessjukt bra, jag bara visste att jag måste få jobba ihop med henne, säger Victor Thell.

Samma kväll sökte han upp Maria Smith på Myspace och skickade ett meddelande där han föreslog ett samarbete. Han skrev att han spelade trummor. Hon svarade att trummor förstör hennes musik.
Elva år senare är Maria Smith och Victor Thell både ett band och ett par. Och en av årets stora musikraketer, direkt från A
llsång på Skansen till TV4:s morgonsoffa utan att passera Gå.

– Vi kompletterar varandra, säger Maria. Jag är ganska flummig medan Victor har ett strukturerat och poppigt uttryck. Självklart är vi inte alltid överens, men det skapande gynnas inte heller av att bara få medhåll. Utan bråk blir det heller inga bra låtar.

När debutalbumet Soulprints släpptes i maj hade duon verkat länge i kulisserna, som låtskrivare och producenter bakom artister som Oscar Zia, Don Diablo, Isac Elliot, Danny Saucedo och Darin. Efter några spridda singlar i eget namn hade de även hunnit landa skivkontrakt i USA, vinna Bästa Artist på prestigefulla Denniz Pop Awards, och utsetts till New International Artist Of The Year på Los Angeles Music Awards – allt innan det fanns en platta.

Alla känslorna på en och samma gång
Men det är efter en spretig start – som vid ett skede kulminerade till ett åttamannaband – som duon har landat i ett eget och akustiskt uttryck. En modern hippiesaga på tamburin, strösslad med slokhattar, John Lennon-brillor och budskap om en bättre värld. Men det som främst utmärker debutplattan är en känslorepertoar präglad av två liv som inte blev som de skulle.

Victors pappa lämnade familjen för Krishnarörelsen när han var två år. Maria förlorade båda sina föräldrar innan hon fyllt 14, och tillbringade tonåren i fosterhem.

– Jag var fullproppad med antidepressiva och levde i ett bortdomnat vakuum utan att komma i kontakt med smärtan. Jag stängde in mig med mina instrument och försökte döva sorgen med ljuden. Det blev ändå läkande, musiken fick mig att känna igen.

My world was going under. I needed love, but got a doctor. – I låten Statue riktar hon en känga till läkarna som, istället för att hjälpa henne bearbeta sorgen, ordinerade en livstid på piller. Statue, som var plattans första singel, kom även att sätta tonen för ett unikt uttryck av glada melodier till tunga texter.

– Det är lite skevt, precis som livet, säger Victor. Ofta ligger glädje och sorg inte så långt ifrån varandra, och vi vill visa att det är okej att känna.

Terapeutiska toner
Soulprints blev en historia om märken i själen, och barndomsärren är synliga genom hela albumet. Båda förstår känslan av att förlora en förälder, och texterna är till stor del skrivna ur ett barns perspektiv, med ångesten som drivkraft.

– När du har ett stort hål inuti finns ofta ett behov av att skapa någonting som kan fylla det, säger Victor. För oss har hela plattan varit terapi.

Flera av albumsinglarna har även samhällskritiska undertoner; Statue som kommenterar bristen i psykiatrin, Cabin out in Nowhere som ifrågasätter sättet vi konsumerar. Undergångslåten Fuck The World, en klimat-dänga tillägnad Donald Trump.

– Vi är båda sökande personer, säger Maria. Jag tror vi bär på en spirituell ångest som får oss att fundera mycket över varför saker ser ut som de gör, varför vi inte tar bättre hand om planeten.

Soulprints är början på nytt skede, men för Victor och Maria markerar det även ett viktigt avslut. De har fått ur sig en stor del av ångesten, och tillsammans känner de sig lite mindre vilse. I singeln Toast höjer de en skål för att gå vidare med livet.

– De riktigt djupa såren har på något sätt sytts igen med den här plattan, säger Maria. Det har varit en enorm känslostorm, men jag har mindre ont nu.

Mamma, I’ve been sad most of my life. Since you left me there is not much left to love.
But I’ve been thinking, I think it’s time to cheer things up.
(Toast)

Taggar: | | | |