Smyckesdesignern JohannaN: Våga bli mindre omtyckt

GURU. Jag startade smyckesmärket JohannaN för exakt sex år sedan av två anledningar:

1. För att se om det skulle gå att driva ett modemärke där schysst produktion stod i centrum.
2. Som ett forum för mig att fortsätta det jag tidigare gjort ideellt i bland annat Röda Korsets Ungdomsförbund: rättvis handel och hållbar utveckling.

När jag drivit JohannaN i något år insåg jag att det där visionära drivet lätt hamnar i skymundan på grund av det vardagliga arbetet. Saker som att hålla koll på bokföring, inventera lager, beställa trycksaker och tusen andra saker går av någon anledning alltid först. Det tillsammans med att man samlar på sig så tankar och åsikter från alla möjliga och omöjliga håll. Personer som säger: ”Du borde göra såhär”, ”Branschen fungerar på ett sätt” och ”Om du gör annorlunda kommer det aldrig att funka”. Jag har stirrat mig så blind på det där – försökt lära mig och förstå hur mode-, smyckes-, PR-, tillverknings-, mediabranschen fungerar. Ibland har det känts rätt och ibland fel. Men rädslan för risken att stöta bort människor har fått gå först. Viljan att alla ska tycka om det man gör finns alltid där – allt för att minimera risken att göra fel och stöta bort människor.

Men vet ni, för drygt ett år sedan ramlade en pollett ner hos mig. Jag kom på att de jag vill ska tycka om det jag gör: de går ju igång på EXAKT samma saker som jag gör. Och jag gillar människor, företag och sammanhang som tar ställning – som tycker saker. Och som gör det tydligt. Som är kompromisslösa och integritetsstarka. Det borde i sin tur betyda att om jag gjorde samma sak som det jag själv uppskattar hos andra, skulle jag, förutom att tycka bättre om mig själv, också antagligen växa i andras ögon.

Tack vare att den där polletten trillade ner och jag vågade räta på ryggen och ta beslutet att INTE attrahera alla med mina tankar och åsikter, så har jag översköljts av kärlek och framtida spännande samarbeten. Självklart blir säkert många less på mitt tjat om hållbart mode och Slow Fashion – men det spelar egentligen inte så stor roll. Ärligt sagt är det inte för de jag gör det här. Jag gör det för att jag numera kan se mig själv i spegeln och känna att hur saker och ting än går så har jag i alla fall följt mitt hjärta.

Så vet ni, här kommer ett råd till er som känner er lika fega som jag kände mig: jag lovar, FLER, inte färre, kommer vilja jobba med dig om du faktiskt bara tar risken att bli mindre omtyckt.

Taggar: |