• Freddie Meadows

    Tillbaka där allt började, på Bali. Foto: Carl Johan Klimmel, @thetropicalviking

  • Freddie Meadows

    "Jag har alltid dragits till vågor som har konsekvenser" Foto: Al Mackinnon

  • Surf mission: Mer än paradisstränder. Foto: Fredrik Skogkvist, @fredrikskogkvist

  • Freddie Meadows

    I alla väder! Foto: @CalumCreasey

  • Desert Point, Indonesien. Foto: @thiago_okazuka_photography

  • Freddie Meadows

    Tunnelvåg i Costa Rica. Foto: Al Mackinnon, @almackinnon

  • Sen sommar långt ute i skärgården. Bild av @fredrikskogkvist

Freddie Meadows: Jag ger aldrig upp

SPORT. Freddie Meadows skulle aldrig stå på en bräda igen. Han var 19 år när en plötslig autoimmun sjukdom tog kroppen och lämnade honom näst intill orörlig. Men han var inte besegrad. Övertygad om att kunna läka igen tog han kryckorna till havet, och paddlade ut. Idag tar han sikte på OS i Tokyo. Sapir möter mannen som slog oddsen och blev Sveriges första – och enda – proffssurfare.

Vem: Freddie Meadows, 29 år.
Vad: Professionell surfare och ambassadör för bland annat Oatly, BMV, Surfakademin och Surfers Varberg.
Bor: Stockholm och Åhus, men följer vädret över världen.
Hemsida: freddiemeadows.com
Instagram: instagram.com/freddiemeadows

Freddie Meadows surfade sin första våg som sexåring, under en resa till Bali. Men det var hemma i Skåne han fastnade för det stora blå och vindarna från Kattegatt.

– Jag minns den enorma frihetskänslan jag fick första gångerna jag följde med pappa för att surfa. Havet är så oändligt att allt känns möjligt, det finns inga gränser där. Jag tillbringade så mycket tid i vattnet som barn att jag fick en väldigt fin relation till naturen.

Som 13-åring började Freddie surfa seriöst. Som 15-åring gavs han en plats i svenska landslaget, och gjorde sitt första VM. Som 18-åring fick han sitt första proffskontrakt, och stod inför sitt livs genombrott. Och som 19-åring insjuknade han i en autoimmun sjukdom som slog ut lederna.

– Läkarna sa till mig att hitta en ny karriär, ingen trodde att jag skulle surfa igen. Jag kunde knappt röra mig och rasade i vikt. Det var mitt livs största prövning.

Vindarna vänder
Freddie säger att han gav sig själv en månad till självömkan och ilskna “Why me” över det som drabbat honom. Men inte mer. Ihärdig i sin sak tog han sig sedan ur sängen och linkade ut på kryckorna med brädan fastvirad på ryggen.

– Jag fick lära mig att vara positiv mot kroppen och att försöka läka mig själv. Jag började paddla ut på havet och ligga på brädan. Jag gick till en dietist och ändrade hela kosten. Jag mediterade.

Efter att ha varit mestadels sängliggande i ett år började livet nu att vända, och den dystra prognosen till trots tillfrisknade han igen.

– Vi får aldrig låta någon annan bestämma vad som är möjligt. Människan är kapabel till betydligt mer än vi vet om, jag ger aldrig upp.

Sedan dess har Freddie jagat den perfekta stormen runt jorden, surfat världens alla hav och tävlat i mängder av internationella turneringar och världsmästerskap. Hans soldränkta Instagram-konto kräver inga filter.

Men hans hälsa har fortsatt att spela en central roll under karriären. Freddie äter för att hålla kroppen basisk och ren från syror, inte en apelsin slinker ner. Han tränar kroppen stark men utan att slita på den, varvar vågor med yoga, och mediterar dagligen.

– Jag försöker jobba på mig själv och utvecklas i sporten, men även i livet. Jag ser kroppen och hjärnan som en.

Båda måste vara i balans för att kunna lyckas och må bra, menar han.

– Meditation ger mig otroligt mycket kraft, och får mig att centrera tankarna. Ibland är pressen stor runt tävlingar, eller om jag hamnar i farliga vågor, och det hjälper mig att återhämta mig både fysiskt och psykiskt.

Östersjön tur och retur
De senaste tre åren har Freddie ägnat på hemmaplan, under radarn någonstans längst Sveriges outforskade kustremsor. Målet: att ta reda på om det går att hitta vågor i världsklass – på Östersjön. Träget genom milslånga skogar, iskallt vatten och mörka kvällar: Att surfa i Sverige kräver dedikation.

– I nästan tio år gick mitt liv och mina pengar till tävlingar, och till slut började jag förlora äventyrslusten. Jag längtade hem. Och på Östersjön hittade jag tillbaka till den där fria känslan jag hade när jag var 13 igen.

I maj klev Freddie tillbaka in i rampljuset och kickstartade med att tävla i surf-VM i Biarritz, där Sverige placerade sig på plats 20. Det är hans första tävling sedan 2014, och sabbatsåren på Östersjön är över för den här gången. Nu väntar sommarvågor i Indonesien, surf-EM i Norge i höst, och givetvis – OS i Tokyo 2020. För första gången inkluderas surfing då som en officiell gren.

– Sverige blir bättre för varje år, och får vi tävla i OS blir jag verkligen supertaggad. Jag har sådant sug att dra ut i världen och uppleva igen.

Men han hann hitta hem och – soldränkta paradisstränder till trots – är det fortfarande på Östersjöns iskalla stormvågor han helst jagar äventyret.

– Jag har alltid dragits till isolerade platser och vågor som har konsekvenser. Jag tror att man lär sig mest om sig själv när man är lite rädd, och jag älskar att pusha mig själv.

 

Freddie kommenterar: Läget i världshaven
Jag tänker mycket på föroreningarna i haven när jag är ute och reser. Ända sedan jag var barn har jag levt på kusterna och i vattnet, och det har definitivt skett en försämring senaste tiden. Nu ligger det så jäkla mycket plast och sopor överallt på stränderna, påsar inklämda mellan drivved och förpackningar som flyter runt i vattnet. Jag brukar alltid försöka haka på lokala “beach cleans” eller ta med en påse på brädan och plocka upp skräp som flyter i vattnet. Men det är inte bara skräpet, hela syrenivån i haven är hotad av uppvärmningen, köttindustrin och hur vi använder bilar. Jag gör research och försöker sprida ordet, använder så lite plast jag kan och tänker på vad jag äter. Jag brukar även donera till olika lokala vattenprojekt på platser jag besöker. Rent businessmässigt försöker jag förknippa mig med märken som står för hållbara värderingar, bland annat Oatly.

Taggar: | | | |