sverker Sörlin

Sverker Sörlin förklarar Antropocen

UTVECKLING. Efter 12 000 år av den geologiska tidsåldern Holocen befinner vi oss nu mitt i övergången till en ny tidsålder, där allt liv på jorden påverkas av människan. Sverker Sörlin har skrivit boken Antropocen – en essä om människans tidsålder, där han beskriver framväxten av den nya tidsåldern och hur mycket olika länder och sociala grupper påverkar jorden. Ett av budskapen är att kunskap kring vår påverkan är avgörande för hur planeten kommer utvecklas.

Vi pratar med Sverker Sörlin, idéhistoriker, författare och professor i miljöhistoria på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Kan du kort beskriva vad Antropocen är och vad som gjort att vi trätt in i den här nya jordåldern?
Antropocen är ett begrepp som föreslagits som ett namn på en epok i jordens utveckling. Huvudidén är att människans (anthropos på grekiska) inverkan på jorden är så omfattande att det är motiverat att tala om en ny geologisk epok. Det har på de senaste åren samlats  en stor mängd belägg för omfattningen av denna påverkan: mängden plast i haven, koldioxiden i atmosfären och den globala uppvärmningen, omvandlingen av jordytan med infrastruktur, byggnader, jordbruk, hela städer, och så förstås alla gifter och utsläpp och inte minst radioisotoperna från kärnvapenproven.

Hur tror du den här jordåldern kommer utvecklas?
Begreppet Antropocen drar uppmärksamheten till mänsklighetens stora, och förstås djupt problematiska roll i jordens utveckling. En positiv tolkning är att ordet kan bidra till erkännandet av de akuta behoven av förändring och alltså till arbetet för att minska mänsklighetens påverkan. I så fall skulle också ”människoåldern”, som det kanske hellre borde heta, påverka utvecklingen.

Du pratar om att kunskapen om oss själva är viktig. Kan du utveckla det?
Skulle detta handla om något annat än jorden, till exempel om din egen trädgård eller huset du bor i eller dina barns skola, skulle ingen acceptera ett så uselt resultat, en så grotesk misshushållning. Begreppet sätter sökarljuset på oss människor och våra samhällen. Det är vi, även du och jag, som  utgör anthropos – den verkande kraften i antropocen. Ordet fungerar som en hemsk spegel: vi ser oss själva i ordet och det talar om för oss att det vi gör kunde vi göra bättre. Antropocen säger i ett enda ord sanningen: det är människan – särskilt vi som konsumerar mycket – som gör stora märken i planeten.

Hur ska man som individ förstå eller ta sig an den här verkligheten?
Årtionden av debatt om miljö och klimat borde redan ha lärt oss att mänskligheten totalt sett, och särskilt de rikaste grupperna, utför en omfattande påverkan på ekosystem, klimat och en lång rad andra miljöförhållanden. Att detta ges en geologisk beteckning har, tror jag, en viktig pedagogisk funktion för var och en av oss.

Vad tror du kommer krävas av oss människor för att ta hand om och styra jorden i en positiv riktning?
Vi kan inte bara ”förvalta” en värld som är så orättvis och fungerar så illa, där det är tillåtet för oss som är rika att ta för oss så orättmätigt av knappa jordtillgångar och omvandla jorden så våldsamt – samtidigt som andra får nöja sig med smulor. Vi måste förändra snarare än förvalta. Begreppet ”transformation” beskriver de stora omvandlingar som nu måste till på snart sagt alla områden, från energi till matproduktion till sociala reformer. Välståndet måste bli tillgängligt för många fler och det är ingen tvekan om att det är vi som redan är välbeställda som måste gå först i denna omvandling. Det är vårt ansvar, och hur vi tar det kommer att prägla samhällsutvecklingen i hela detta århundrade.

På ett generellt plan, Vad behöver varje individ konkret förändra?
Undvika allt som har med fossil energi att göra. Handla ekologiskt. Allt det där. Men kanske ännu viktigare: engagera sig socialt i rörelser och organisationer som trycker på så att hela samhällets investeringar går i grön riktning.
Inte nån gång i framtiden, nu!

 

Gör i sommar: Jag skriver oftast på någon bok om sommaren, det är bästa tiden. Just i år blir det också besök i Zagreb och kanske en vandringsvecka i Dolomiterna.

Läser: Har just börjat läsa Lucia Berlins ”Handbok för städerskor” och medeltidshistorikern Bo Erikssons fascinerande bok Sturarna om Sturemorden.

Favoritplats på jorden: Många, men jag trivs väldigt bra i Vancouver. Det är som om alla värdsdelar och klimat möts där, och alla tillgångar också, kapitalet från Kina, regnet från Stilla Havet, kylan från Arktis och invandringen från hela världen.

Taggar: | | |