Sofia Jannok debuterar i SVT:s nya thrillersatsning

THRILLER. Mord, urfolksfrågan och franska turister. Den samiska artisten Sofia Jannok spelar nåjden i SVTs thrillersatsning Midnattssol, där inget är självklart och obehaget får tittarnas blod att frysa till is. Och älska det.

Serien Midnattssol hade premiär i söndags, den 23 oktober, och är SVTs stora dramasatsning i höst med skådespelare som bland andra Gustaf Hammarsten, Sofia Jannok och Peter Stormare. Allt utspelar sig i Kiruna, där samer och svenskar lever sida vid sida, men kanske inte alltid har särskilt stor förståelse för varandra. Vad händer när ett mord på en fransk medborgare visar sig ha starka symbolvärden och är fyllt av bestialiska detaljer som öppnar upp gamla sår och sprider hat och konflikt i det lilla gruvsamhället? Sofia Jannok spelar den viktiga nåjden, samesamhällets andliga vägledare som färdas mellan det jordiska och andevärlden.

– När de frågade om jag ville castas för rollen som noaidi (nåjd), vilket är det fetaste man kan få gestalta, kunde jag inte säga nej. Förr hade man rätt mycket respekt för nåjdens gåvor, de var som en typ av läkare. För detta har nåjderna bränts på bål och trummorna som de använde finns inte i Sápmi idag, utan på museerna. Nåjden är en symbol för det som gått förlorat, säger Sofia.

Syns vi så finns vi
Serien tar upp urfolksfrågan ur flera perspektiv, och som alltid när en stor fråga ska gestaltas finns risken att det blir exotism snarare än realism. Men det är inget Sofia är rädd för, det är snarare en fråga hon alltid brottats med, inte minst som artist.

– Samerna är så otroligt osynliggjorda och vi omnämns inte i landets historia, eller framtid. Då blir det som att vartenda sammanhang vi faktiskt finns i, även om det är i en TV-serie som inte ens är sann, blir viktigt. Varje enskilt tillfälle blir sanning tills frågan finns på tillräckligt många olika platser för att det ska bli en helhet som inte är svart eller vit.

Hälsosam skräck
Serien Midnattssol landar i svenskarnas TV-soffor när vintermörkret på riktigt tar ett fast grepp om tillvaron. Det är nu varje husknut plötsligt kan vara en gömma för obehag, och kanske blir serien den pysventil som dramatiserad skräck kan vara? Sofia tror att obehag på duk är något vi kanske till och med mår bra av.

– Ja, och sen tycker jag att det handlar om berättelser vilket ju är otroligt traditionellt. Folk över hela världen har berättat sagor för varandra i alla tider och en tv-serie är ju en förlängning av det. Ond bråd död, kärlek och de dramatiska kasten där emellan. Det finns nog något där som vi behöver.

Och kanske kan skräcken i det här fallet också sprida lite kunskap om samerna och relationen mellan Sápmi och Sverige.

– Nu kryper vi in i folks medvetande. Med små, små porlande bäckar blir vi en flod. Jag tror att vi snart kommer få uppleva när Sápmi blir lika självklart för alla andra, som det är för mig, säger Sofia.