Bänkprojektet i Amsterdam får folk att släppa loss

INTERVJU. Cathelÿn de Reede och Jesse Jop Jorg i Amsterdam får människor att röra sig utanför sin comfort zone och släppa på rädslan för det främmande. Nu sprids deras koncept över hela världen.

På Wolvenstraat i Amsterdam går en operasjungande turist, cyklister gör konster och Anna Dekker serverar Bloody Mary till förbipasserande. Anna är ägare till en av de femtio bänkar som ingår i Bänkprojektet. En gång i månaden låter hon sin bänk, på trottoaren utanför lägenheten, bli en mötesplats för alla som vill.

Projektet började med Cathelÿn de Reede, hennes pojkvän Jesse Jop Jorg och en bänk i födelsedagspresent. Nu har det spridit sig till bland annat Berlin, Camebridge, Istanbul och Taipei och är grundarnas sätt att försöka få människor att röra sig utanför sin trygga sfär och våga prata med främlingar.

– Jag gav Jesse en bänk i födelsedagspresent och vi provade att ha en liten fest där vi bjöd in grannar och de som passerade. Eftersom det funkade så bra gick vi vidare och startade Bänkprojektet, säger Cathelÿn.

Det okända skrämmer
Cathelÿn och Jesse försöker med projektet få människor att umgås även med de som inte är självklara, lära känna sina grannar även om man inte tror att man har något gemensamt och försöka se utanför sin egen värld för att på så sätt öppna ögonen för nya möjligheter.

– Vi är rädda för det vi inte vet något om, och vi stänger in oss i bubblor av trygghet för att inte behöva konfronteras med det okända. Projektet har gjort att jag känner mig hemma redan när jag cyklar in på min gata. Innan kände jag inte det förrän jag gick in genom min egen dörr, säger Cathelÿn.

Över femtio bänkar i Amsterdam är med i projektet, och staden hjälper till med finansiering. Till exempel har de bidragit med en liten bil med en bänk där bak, The Benchhopper.

 – Den är väldigt populär. Vi kör ensamma pensionärer till de bänkar i deras närhet som vi tror skulle kunna passa dem. Det kan handla om en stickbänk eller kanske en bänk där man pratar om böcker, förklarar Cathelÿn.

Bloody Tourist-Bench
Alla bänkar är unika och det är upp till innehavaren att bestämma om den ska ha ett speciellt tema. Anna Dekker på Wolvenstraat försöker med sin bänk förändra bilden av turister.

– Jag kallar min bänk Bloody Tourist-Bench. Jag försöker få turister och bofasta att umgås mer naturligt eftersom turister har lite dåligt rykte här. Jag vill bevisa att de inte förtjänar det, säger Anna. På gatan vid min bänk går en sjungande turist som är en vän till mig. Hon visar att turister inte bara tar, de ger också något tillbaka. Och cyklisterna som kör fram och tillbaka iförda ”turistiga” kläder gör klart att turister visst kan cykla, vilket man inte tycks tro här, fortsätter hon.

I liten skala hjälper de människor att träffas, och på så sätt hjälper de även staden, eftersom människor öppnar upp för varandra och därmed bidrar till trygghet och gemenskap, tror Cathelÿn. Det lilla formatet är en del av framgången men förhoppningen är trots allt att det framöver kommer finnas öppna bänkar överallt.

– I framtiden hoppas jag på fler bänkar så att vi slutar smygtitta på varandra, och börjar umgås istället, säger Cathelÿn.