Trash couture – framtidens vintage till nutidens stjärnor
Ann Wibergs märke Trash Couture öppnade Berlin Fashion Week 2015. Klänningarna har synts på röda mattan och en uppsjö av modemagasin har visat hennes design. Men fashion är hon inte, den boxen är för liten och enkelspårig.
2002 landade Ann Wibergs drömska skapelser som en bomb i modevärlden. Penelope Cruz, Kirsten Dunst, Carmen Electra, Helena Christensen, Britney Spears och Agnes. Alla har de burit Anns klänningar. Samlare kallar hon dem, inte kunder.
– Jag broderar, färgar och designar själv. Det är bara själva sömnaden jag får hjälp med i min ateljé. Varje klänning är helt unik. Som ett samlarobjekt.
Tyg från världens modehus
Märket Trash Couture är future vintage, som Ann Wiberg själv beskriver det. Överblivet material från modehus över hela världen, som till exempel Valentino, Fendi och Thierry Mugler, används för att skapa något helt nytt och unikt. Ett koncept som fått Ann att kallas för en pionjär inom hållbart mode. Men det var aldrig meningen. Hon skapar av det hon har och inspireras av gamla tyger.
– Det började när jag bodde i Paris. Alla designers från de stora modehusen hängde runt på caféer som vilka som helst. Jag frågade om jag kunde få lite överblivet material, och det fick jag. Jag började sy in det i mina klänningar och sen blev det bara mer och mer.
Modet i framtiden
Än så länge är det få som vill marknadsföra sig som hållbara, eftersom det skrämmer iväg kunderna, menar Ann Wiberg. De vill ha vackra klänningar och bryr sig än så länge inte så mycket om ifall de är hållbara. Men hon tror att det kommer ändras.
– Precis som med mat. Innan brydde vi oss inte om vad vi åt, nu bryr vi oss jättemycket och marknaden anpassar sig, säger hon.
Ann Wiberg säger att hon sällan lever i nuet. Hon är som sina klänningar, någonstans mellan dåtid och framtid. Då blir allting möjligt, helt utan begränsningar.
Efter tjugo år i Paris är hon åter i Köpenhamn. Bor med man och dotter i ett hus fyra meter från havet på nordöstra Själland.
Utbildning: Designexamen från Ecole de Paris
Info:http://annwiberg.com/