Fem snabba med reklamforskaren Nina Åkestam 

FEM SNABBA. Nina Åkestam är mångprisad reklamare som blivit utsedd både till Årets Supertalang och Årets Uppstickare. Idag är Nina reklamforskare och lärare på Handelshögskolan i Stockholm och skriver både böcker och krönikor. För Sapir berättar hon om vad hon senast sa till sin inre 85-åring, och hur hon kan fokusera på bara en sak.

Namn: Nina Åkestam
Gör: Reklamforskare och skribent
Senast lästa bok: Den Allvarsamma Leken av Hjalmar Söderberg (för ungefär sjunde gången…)
Ser fram emot: Att tillbringa hösten i New York

1. I din bok ”Meningen med hela skiten” ger du bland annat tipset att inför svåra val tala med sin inre 85-åring, om vad hen hade velat. När och om vad talade du med din senast?
Vi hade en snabb avstämning gällande om det var rätt av mig och min man att tillbringa några månader nu i höst i New York. Vi har båda flexibla jobb och kan arbeta på distans med lite planering, men mitt vardagsjag fick ändå lite ångest över att jag kanske inte kommer att få tillräckligt mycket forskning gjort. Min inre 85-åring kommenterade det hela så här: du ska ju forska hela livet. Klart att ni ska åka till New York!

2. Du brinner för jämställdhet och hållbart arbetsliv. Tror du att dina barn kommer behöva säga att det är något de brinner för eller är det en självklarhet då?
När det gäller jämställdhet: inte mina barn, men kanske barnbarn (man måste ju vara hoppfull). Det tar tid för normer att förändras, och när det gäller jämställdhet måste vi inte bara vilja förändra samhället, utan se det som en självklarhet att faktiskt också göra det. Fortfarande är det många, och tyvärr många i maktpositioner, som inte är pålästa kring jämställdhetsfrågor och därför kan häva ur sig rena osanningar som att Sverige är ett jämställt land. Sådan okunskap måste bli oacceptabel för att riktig förändring ska kunna ske.

Hållbart arbetsliv borde gå fortare. Det blir så inihelskotta dyrt att bränna ut människor på löpande band, och det kommer företag och stater att börja räkna på förr eller senare. Dessutom visar forskning att det tar en ungefär en generation från att en teknik kommer tills att vi har tämjt den och kan använda den konstruktivt. Om internet slog igenom på bred front kring millennieskiftet borde vi alltså se en konstruktiv utveckling ta fart omkring 2030. Då är det åter vi människor som sitter i förarsätet, inte ”ekonomin” eller ”tekniken”. Precis som efter Saltsjöbadsavtalet 1938.

3. Tänker du ibland på nästa steg i arbetslivet eller är du nöjd där du befinner dig idag? Och är det fint eller förmätet att vara nöjd?
Som doktorand är det nästan ofrånkomligt att tänka framåt, eftersom man har ett slutdatum för sin doktorandtid. Efter det måste man bestämma om man vill försöka fortsätta forska eller göra något annat. Så det funderar jag på rätt mycket, men det betyder inte att jag inte är nöjd. Jag ser inget motsatsförhållande i att vara nöjd nu och ändå vilja något annat om säg tre år. Jag tycker att det är toppen att vara nöjd, så länge man inte har nöjt sig med mindre än man egentligen vill ha. Just nu gör jag exakt det jag vill, tjänar ok och styr över min egen tid. Klart att jag är nöjd!

4. Du skriver nu din avhandling om positiva samhällseffekter av reklam. Kan du ge oss en superkort teaser?
Det finns mycket forskning som visar att stereotyp reklam är dåligt för såväl företag som för konsumenter. Min tanke är att icke-stereotyp reklam i så fall borde vara positivt. Därför undersöker jag vilka effekter det får när företag bryter mot olika reklamnormer. Hittills har jag exempelvis kunna visa att en mångfald av människor i reklam gör att konsumenter blir mer empatiska och socialt kompetenta, samtidigt som reklamen säljer bättre.

5. I din novell Jiroekonomi statuerar Jiro Onos sushibar i Tokyo exempel när du beskriver fenomenet att fokusera på passion och kvalitet istället för att effektivisera och expandera. Har du lärt dig något av honom som du använder i din vardag?
Väldigt konkret så tackar jag nej till nästan allt som inte har direkt med min forskning att göra. Om man vill bli riktigt bra på något måste man låta det ta både tid och fokus. Även om det kan kännas trist i stunden att tacka nej till pengar och roliga projekt (dessutom är det många som blir sura när man säger nej) så är det värt det tusen gånger om när man väl sätter sig ner med det man egentligen vill och ska göra. Att jag lär mig saker och skapar ny kunskap om ett ämne som ingen annan håller på med känns så mycket bättre än alla förutsättningslösa möten i världen. Det där lät jättepretto, men det är ju sant. Någon annan får moderera den där paneldebatten, jag har en värld att förändra!