• 9

    9

  • 9

    9

  • 9

    9

  • 9

    9

  • 9

    9

Dogge Doggelito delar ut sitt hjärta till allmänheten

MULTIKONSTNÄR. Man vet så lite, tänker jag efter mötet med Sveriges hip hoppionjär Dogge Doggelito. Mannen som har fyra barn, villa och en karriär som få egentligen kan något om. Men vi vet att han är vår Dogge, han som fixar cyklar på köpet.

I somras var Dogge Sommarvärd i P1 och fick en hel publik att skratta, gråta och reflektera om vartannat. Tillsammans med sin producent Emelie Rosenqvist skapade han ett program som nog förändrade bilden av honom för många. För precis som de flesta andra människor är han ju inte bara en sak. En reklam, en artist, eller en låt. Dogge bär på minnen av en död hustru, sin då tvååriga dotters hejdå till sin mamma i sjukhussängen, en stark gudstro, sorgen efter barnet som dog under förlossningen, plats i Swedish Music Hall of Fame, en hippiebarndom, en knarkhistoria, fyra hundar och 15 dvärgpapegojor, en halv prästutbildning, en villa i Alby och en förmåga att aldrig ge upp.

– Man lär sig mest av mörkret, men klart man inte vill leva i mörker. Jag sa till Emelie Rosenqvist, min producent, att jag har varit med om allt, varit på toppen och varit på bottnen. Det var svårt för mig att kristallisera ut så Emelie var mitt filter. Hon gjorde skillnaden. Jag bombarderade och hon plockade ut godbitarna.

Vi har just gått ner i gamla LM Erikssons iskällare i Albys stora kulturella kluster Subtopia. Här har Dogge haft sin studio Barbarella sedan 2004. Han har tusen saker att berätta, tusen saker han gör och tusen visioner om vad han vill göra. Mediebilden av den lattjo snubben med glada leendet och cykeln på köpet känns så endimensionell jämfört med den multikonstnär som sitter här.

– Livet är kort och jag vill fylla det. Jag har sett livet i vitögat så att säga, och om jag dör imorgon måste jag ha skapat många saker. Men huvudfokus är att vara Dogge, och att vara en Dogge som mår bra.

Konsten
Allt Dogge gör är som en konstinstallation. Han säger aldrig nej till erbjudanden om jobb, vilket fått många att tycka att han säljer sig. Är en sån som gör allt för pengar och inte älskar konsten tillräckligt mycket. Men vad de inte ser är att allt har en mening, säger Dogge.

– Jag samlar på att göra reklamfilmer. Det kanske man inte förstår nu, men om tjugo år kommer man förstå det. Då kanske man kan gå på museum och se mina 300 filmer! Jag gör det som en installation, men det ser inte folk idag.

Han har ingen dator. Allt han gör digitalt sker med telefonen. Men det betyder inte att datorer inte är en viktig del av Dogges konst, det betyder bara att det inte är hans dator som gör jobbet. Han tittar på mina tangenter och hur jag frenetiskt skriver det han säger.

– Jag fyller andras datorer med mina grejer, som jag nu fyller din dator med mina ord. Min nästa platta ligger redo på en annan dator som inte är min. Konsten idag är väldigt annorlunda och skapandet är att dela ut sitt hjärta till allmänheten.

Dogges hjärta spelar en väsentlig roll. Han talar mycket om kärleken. Den till gud, barnen och livet. Allt han gör handlar om att beröra. Nå fram och få kontakt. Möta människor och aldrig sluta vara nyfiken eller villig att leva, gå framåt. Det är fredag när vi ses och tiden går. Jag säger att vi är klara snart, att han och hans väntande flickvän ska få ta helg. Men det är inga problem säger Dogge, saker ska få ta tid. Det handlar inte om att stressa, det handlar bara om att göra mycket. Och att älska. Speciellt nu när julen närmar sig och allt handlar om hets och stress. Då vänder Dogge på begreppen och tjänar pengar istället för att spendera pengar. Han jobbar, umgås med sin familj och låter smärtan över de som försvunnit få vara med. Den går inte att bortse ifrån, det är bara att göra det bästa du kan med det du har, säger han. Kärleken är störst, skriv det! Säger han. Och skrattar så guldtanden syns.

Taggar: | | | |