Rosa river revir på basketplanen i Rissne
INTERVJU. Kan en basketplan vara modellen för att göra en plats attraktiv och dessutom bli något som kan fostra en hel generation bara genom sin existens?
Spontanidrott, fler idrottshallar och engagerade unga och vuxna har på flera håll visat sig vara en lyckad modell för inkludering och trygghet. Men oftast handlar det om starka enskilda krafter för att förändringen ska bli av. I Rissne är det unga tjejer som kommit fram till att en rosa basketplan är ett utmärkt medel för inkludering och trygghet.
Fria händer
Med starkt lysande rosa linjer och ett stort rosa panterhuvud i mitten skiljer sig Rissnes basketplan från de flesta andra basketplaner i världen. Den är resultatet av ett medborgarinitiativ, rappa beslut och en grupp tjejer som fick fria händer. Uppdraget var att göra något som skulle fungera inkluderande och få Rissne i Sundbybergs kommun till en tryggare plats. Alma Jöneryd och Emma Levenrot är två av de tjejer som var med och jobbade fram konceptet. Just idag regnar det i Rissne, men annars finns det nästan alltid någon att spela med på Rosa Pantern, berättar Alma.
– Det har blivit en bra plats att hänga på och det är lätt att lära känna nya människor, det är bara att börja spela med de som kommer hit, säger hon.
Våren 2014 frågade kommunen invånarna i Rissne vad de ville ha, trattade ner förslagen och valde ut de mest populära. Resultatet blev en önskan om en basketplan och att Rissne skulle få någon form av ambassadör för de ungas röster. Eftersom många tjejer upplevde Rissne som otryggt satte kommunen ihop en projektgrupp med tjejer och lät de analysera sitt område och ta fram förslag på hur de skulle kunna skapa en basketplan som skulle locka såväl tjejer som killar och göra området tryggare. I september samma år stod planen klar och invigningen fick stor uppmärksamhet. Jennifer Jerez var kommunens projektledare och den som såg till att det gick fort från beslut till handling.
– Unga jobbar på och vill se snabba resultat. De vet vad de vill och är duktiga på att förmedla det. Det gäller bara för oss vuxna att ta vara på det och hjälpa till, säger hon.
Rosa blev lösningen
De rosa linjerna kom till efter att tjejerna hört talas om en kille som varit på en basketplan i USA och sett hur killarna spelade medan tjejerna såg på. Under natten gick han dit och målade alla linjer rosa och plötsligt tog tjejerna för sig och började spela. Kanske inte för att linjerna blev rosa, men för att det bröt mönstret och plötsligt blev något nytt.
– De flesta spontanidrottsplatser lockar bara killar så vi ville göra en plats där alla kände sig välkomna. När vi hörde historien om killen i USA tänkte vi att det kanske kunde funka här också, säger Emma.
Och det gör det. Planen drar lika många tjejer som killar och alla spelar ihop. Under den första Rosa Pantern Cup sommaren 2014 var det till och med ett mixat lag som vann. Dessutom har planen blivit något man är stolt över i Rissne och som får människor att mötas över gränserna. Det är för att basket är en lagidrott, tror Emma och Alma. Man lär sig att man inte kan göra allt själv, att man behöver andra för att nå resultat. Tjejerna förstår inte varför man inte gör liknade projekt på fler håll i samhället. Det är enkelt och går snabbt. Man måste inte krångla till det menar de.
– Mer rosa i samhället tycker jag, säger Emma. Och lagidrott. Det funkar ju här.
Planens sätt att inkludera invånarna har väckt mycket uppmärksamhet, och när Jennifer Jerez på kommunen frågade basketförbundet om de fick göra linjerna rosa och fortfarande anordna tävlingar, var svaret ja.
– Han fattade faktiskt inte riktigt varför alla målar de vita. Vi kanske har startat en trend, säger hon.