Fem snabba med Lena Ag

FEM SNABBA. Lena Ag är generalsekreterare och en av grundarna till stiftelsen Kvinna till Kvinna. Hennes engagemang för rättvisa och allas lika värde har alltid funnits där och dessutom bidragit till ett imponerande CV. För Sapir berättar hon om hur allt började med ett krig och att hon trots allt har en positiv grundsyn på livet.

Jobbar som: Generalsekreterare för Insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna som hon var med och startade 1993. Kvinna till Kvinna utbildar, förmedlar kontakter och ger ekonomiskt stöd till drygt 130 kvinnoorganisationer som kämpar för kvinnors rättigheter och fred i fem konfliktdrabbade regioner – Central- och Västafrika, Mellanöstern, Södra Kaukasien och Västra Balkan.
Karriärväg: Har en brokig bana bakom sig, som kampanjledare på Greenpeace, på UD som politiskt sakkunnig i internationellt utvecklingssamarbete, som projektledare på Justitiedepartementet med frågor om hedersrelaterat våld, och som rådgivare åt EU kommissionens dåvarande vice-ordförande, Margot Wallström.
Senast besökta biståndsland: Ukraina
Rekommenderar boken: ”Den dag jag blir fri” av Lawen Mohtadi

1. Under större delen av ditt arbetsliv har du verkat för fredsfrågor och kvinnors rättigheter. Varifrån kommer ditt brinnande engagemang?
Hemifrån faktiskt. Mina föräldrar var väldigt engagerade i tidens frågor, och det diskuterades mycket kring matbordet, och i kretsen av familjens vänner. Jag var nog en av de yngsta som engagerade mig i Vietnamrörelsen, bara 14 år gammal.

2. Hur väcktes idén till Kvinna till Kvinna?
Det var krig i Europa, på Balkan, i början av 1990-talet. Det kom rapporter i media om massvåldtäkter på bosniska kvinnor, som ett led i den etniska rensningen som pågick under kriget. Jag och några andra kvinnor som också var aktiva i fredsrörelsen kunde inte bara stå bredvid och höra dessa fruktansvärda berättelser utan att försöka göra något. Så vi åkte dit, talade med kvinnor som drabbats och kom hem och startade en insamling till mobila mödravårdscentraler i flyktinglägren. Det fanns inte tillgång till reproduktiv hälsa för kvinnorna i lägren. Vi lyckades samla in tillräckligt med pengar. År 2002 fick Kvinna till Kvinna det alternativa nobelpriset, ”The Right Livelihood Award” för ”sin anmärkningsvärda framgång i att läka såren efter etniskt hat och krig genom att hjälpa kvinnor, som ofta är de första offren, att bli centrala aktörer för försoning och fredsbyggande”. Idag finns Kvinna till Kvinna i många fler länder, t.ex. Irak och Kongo-Kinshasa, och stödjer verksamhet bland syriska kvinnor i flyktingläger i Libanon, Jordanien och Irak.

3. Stiftelsen lär bland annat ut hur man upptäcker bilbomber och tar hand om civila som beskjutits och skadats. Samtidigt får du höra om kvinnorättsaktivisternas berättelser om våldtäkter och förnedring.Hur klarar du av kontrasten från sådana miljöer och vardagens problem här hemma?

Ja, det kan bli ganska tvära kast ibland. Men det som är så fantastiskt och som gör att jag verkligen har världens mest spännande jobb, är att överallt i de mest fruktansvärda omständigheter finns det människor som hjälper och stöttar sina medmänniskor. Jag möter de modigaste kvinnorna som driver skyddade boenden för våldsutsatta medsystrar i Irak, modiga kvinnor som kämpar mot barnäktenskap i syriska flyktingläger, som bygger broar mellan forna fiender i Kosovo, som arbetar med förebyggande och upplysning om ebola och hur det ska bekämpas i byarna i Liberia. Det är ett privilegium, och gör att jag har en positiv grundsyn på livet, trots att framtidsutsikterna för vår värld just nu verkar ganska mörka. 

4. Tycker du att svenskt biståndsarbete fungerar bra?
Det finns inget som inte kan bli bättre. Utvecklingssamarbete är svårt, det vet vi av erfarenhet även när det gäller t.ex. regionalstöd här i Sverige, som ju i viss mån kan betecknas som ett sorts inhemskt utvecklingsbistånd. Eller varför inte samma jämförelse när det gäller EUs olika regionala stöd till fattigare regioner i Europa. På utvecklingssamarbetet ställs skyhöga krav trots att det är ett arbete som bedrivs i tusen gånger mer komplicerade omständigheter. Det svenska utvecklingsbiståndet har generellt ett mycket gott anseende ute i världen, och det ska vi vara stolta över. Det bidrar vi alla till som skattebetalare.

5. Hur kopplar du av?
På Fårö, där jag gör så lite som möjligt, och umgås med vänner så mycket som möjligt.

Taggar: |