Redaktionen flyttar gränser

REDAKTIONEN. Gränser och gränsdragningar är ett socialt fenomen som ofta hamnar i skottgluggen vid konflikter. Oavsett om det rör sig om gränser vi sätter som personer, om de är nationella eller globala, så påverkar dragningen och effekterna av dem vår omgivning. Och det är när gränserna korsas, eller behöver flyttas, som konflikter ofta uppstår. De mest aktuella just nu är kanske hanteringen av människor på flykt, globala klimatproblem, ojämlikhet, virtuella och analoga världar och könsroller etc. Där alla gör att vi behöver ompröva ansvar och vilka som har rätt att befinna sig innanför respektive utanför. För gränser bryts och flyttas ständigt. Och att behärska den här förändringen, eller förhandlingen, blir en allt viktigare förmåga i en allt mer komplex värld.

Naturen löser det med så kallade kantzoner. Det är områden mellan olika växtsystem, exempelvis mellan skogar och ängar, där arter från respektive system kan blandas, men även ge plats för nya. Det här skapar ekologisk tillväxt av näringsämnen och nya arter. Eftersom vi människor också är en del av naturen, fungerar det ungefär på samma sätt för oss. Vi vet idag att diversitet och mångfald gynnar ekonomisk tillväxt. Trots detta bygger vi allt högre murar omkring oss, såväl fysiska som kulturella.

Att arbeta över nationsgränser och bygga långvariga relationer är frågor som politiker och näringsliv kan påverka. Vi andra kan inte göra så mycket, eller? Det är en ledande fråga, men faktum är att politikerna pekar på oss och vi pekar på dem. Vad är det som är så svårt och provocerande med att flytta gränser? Istället för att fastna i detta vakuum av brist på ansvar och visioner, vill vi på Sapir se vad man kan göra på det personliga planet för att hitta vägarna över gränserna.

Men hur gör man då? Hur hittar jag vägen förbi osynliga stängsel och vad gör jag om jag inte vill, om jag faktiskt inte har lust? Mikael Tiihonen är konsult på Centigo som jobbar med förändringsledning och ledarskap. Mikael jobbar med att hjälpa chefer och anställda inom organisationer att överbrygga mentala gränser och korsa organisatoriska enheter. Mikael menar att verkligheten idag kräver att vi kan jobba tvärfunktionellt. Att vi kan se utanför våra yrkens invanda avgränsningar och arbetsbeskrivningar. Att se de övergripande systemen som styr vårt arbete och att vi ser vårt ansvar i dessa;

– Det handlar om att se att det finns flera verkligheter, att se varandras referensramar och därmed drivkrafter och hur man beter sig i den organisation man jobbar i. Vi måste föra dialog med folk som inte tänker som man själv för att komma förbi ett vi-och-dom tänkande. Det enda sättet att förstå det är att träna på sig själv.

När det uppstår friktion, missförstånd och konflikter på arbetsplatser så är det ofta för att för många hamnar i ett yrkesmässigt silo-tänk enligt Mikael Tiihonen, där vi antingen tar för mycket ansvar, eller för lite och hamnar i låsta läger där vi pekar finger mot dem vi anser gör fel och inte ser vårt eget ansvar för situationen som uppstått.

Så hur gör man då? Det är inte svårt, enligt Mikael Tiihonen, men det är viktigt att inse att det inte är någon ”quick fix” och att du själv har makten att göra egna val;

– Det är vanligt att man börjar leta fel hos andra, då är det viktigt att ta tillbaka frågan till sig själv och ta ett personligt ansvar för situationen. Man måste ställa sig frågan. Vilka val har jag gjort som ledde oss hit? Vad har hänt här som jag inte har beaktat eller förstått? Vi måste ge oss själva tid och utrymme för reflektion och fundera på vad det finns för andra möjligheter att hantera problem på.

Så, alla världsledare och väljare. Vad har vi tillsammans för ansvar för den uppkomna situationen med etniska, kulturella och nationella murar världen över? Murar och gränser som tar ifrån människor deras möjligheter till självständiga och fria liv? Vad hade vi kunnat göra annorlunda och när ska vi sluta peka finger åt varandra och istället skapa gemensamma visioner som vi kan sträva efter. Just nu finns bara ett parti som målar upp sin vision om ett drömsamhälle, men dessvärre går dessa visioner ut på att bygga murar istället för att överbrygga dem. Det är med andra ord hyffsat öppna dörrar här, redo att sparkas in av den som vill – och vågar.

Taggar: |